... att vagga sin själ i en hammock

Snö!

2009-04-09T09:38:00.000-04:00

Det första man möts av när man kommer hem till New York är SNÖ!!!!

Den tappade räkmackan!

2008-12-09T20:56:00.003-05:00

Jag tittade på en intressant debatt på SVT om ifall Sverige borde förstatliga bilindustrin. Detta är knappast något specifikt svenskt just nu, diskussionen finns i hela västvärlden. Även här i USA.

Den svenska arbetarrörelsens slutsats är:

1. Svenska arbetare är bäst i världen.
2. Svenska bilar är bäst i världen. (enligt vilket kriterium?)
3. Svenska arbetare är under inga som helst omständigheter överbetalda.

Man ignorerar fullständigt tidigare exempel på förstatligade företag i andra länder, att Indien, Kina, Sovjet mfl. misslyckats med sina statliga bilföretag är irrelevant eftersom svenska arbetare är bäst i världen. Jag tror att det djupt i hela arbetarrörelsen finns en tro att fattiga länders invånare är fattiga för att de är idioter. Att historia och politik inte ligger bakom det västerländska försprånget. Att västerländska arbetar faktiskt förtjänar 20 till 30 ggr högre lön än en indier eller kines.

Egentligen kan man diskutera ideologi hur mycket man vill. Världens resurser är begränsade, odlingsmark, energitillgång osv. Västvärldens invånare använder idag 80% av världens resurser tack vare sina höga löner. Om man förväntar sig att löneskillnaderna jämnas ut, så kan västvärldens invånare räkna med en försämrad levnadsstandard. Naturligtvis kan teknikutveckling och dylikt förändra eller lindra situationen. Men arbetarrörelsens medlemmar skall nog akta sig för att tro att de har förtjänat sin levnadsstandard och att de klarar av en central planerad kommando ekonomi bättre än vad Indien, Kina eller Sovjet Unionen gjorde.

Halal-TV och Svensk integration.

2008-12-08T20:44:00.007-05:00

Har lite smått följt debatten om Halal-TV i svenska tidningar, men inte sett programmet förrän nu. Det mesta har nog sagts, och personligen har jag svårt för den sortens kompromisslöshet i mötet med andra kulturer som programledarna visar. Men nog om det, den sidan av saken kan ni nog hitta lite varstans.

Vad dessa programledare egentligen representerar är den typen av kulturell samlevnad som är mycket ovanlig i Europa. Däremot ser man det ofta i USA, i England eller i Indien. Indien med sin separata religiösa family law är förmodligen det land i världen som gått längst i den här formen av multikulturalism. Detta är motsatsen till den franska assimilationen, som i grund och botten är väldigt lik den svenska integrationen. Här i Brooklyn bor det ultraortodoxa hasidiska judar i grannkvarteret, och medans de flesta i denna promiskuösa stad skulle provoceras av deras religiösa konservatism, deras i ögonfallande ojämnställdhet mellan könen eller deras oförblommerade överlägsenhet i mötet med det omgivande samhället så är de en självklar del av stadsbilden och inget någon skulle ifrågasätta. Detta är mer eller mindre oproblematiskt i länder som USA och Indien som alltid varit multietniska, alla är medvetna om friktionerna, men ingen ifrågasätter att de finns, det är så ett samhälle ser ut. Men i etniskt homogena Europa ses majoritets kulturen som en norm alla borde sträva efter att anpassa sig till, programledarna i Halal TV går rakt emot denna föreställning, därför blir det också så provocerande eftersom de slår mot en av grundpelarna i det svenska samhället.

Om de har rätt eller fel är egentligen ointressant, det de kräver är en omöjlighet. När de i det senaste programmet intervjuar Jimmie Åkesson så förefaller den Sverigedemokratiska integrationspolitiken plötslig som grepp bar och skillnaden mellan assimilation eller för all del svensk integration och multikulturalism som tydlig. Jag är inte så säker på att svenskar kommer att lockas av det senare.

Eurocentrism

2008-12-02T10:05:00.000-05:00

Jag har av förklarliga skäl alltid intresserat mig för hur Indien beskrivs i svenska medier och hur landet upplevs i det svenska samhället. När en händelse som den i Bombay inträffar så ger det naturligtvis en möjlighet att skärskåda rapporteringen, den vanliga dagliga rapporteringen av händelseförloppet var det inget fel på.

Men när det skulle sammanfattas och analyseras så främträdde den mest eurocentriska världsbild jag någonsin har varit med om. Det största övertrampet stod nog Björn Kumm och Sveriges Radio för i Godmorgon Världen, han kan även läsas här i DN.

Björn Kumm saknar tydligen all förmåga att analysera omvärlden från något annat håll än från sin europeiska postkoloniala vänsterståndpunkt. Han uppehåller sig endast kring USA, imperiet och kolonialismen. Problemet är bara att konflikten mellan hinduer och muslimer, i slutändan mellan Indien och Pakistan fanns långt innan USA ens existerade. Björn Kumm verkar fullständigt ha missat att Indien har drabbats av en terrorvåg under de senaste året, där 10 olika attentat kostat över 2000 personer livet. Attentat som tillskillnad från Björn Kumms 40 år för gamla tes knappast har varit riktade mot det amerikanska imperiet, utan mot det indiska civila samhället. Det samma gäller förövrigt flera av målen i Bombay som riktade sig mot tågstationer i staden. Dessutom jämför Björn Kumm händelsen med Columbine, en välplanerad attack utförd av 15 välbeväpnade män. Snacka om att bagatellisera en händelse som riskerar kasta två kärnvapen nationer i ett krig mot varandra.

En annan lika bisarr analys kom från Jan Hjärpe i Sydsvenskan, som inte kunde sluta uppehålla sig kring islamofobi, som om den indisk/pakistanska konflikten kan sättas in i en västeuropeisk mall om hur islam och muslimer upplevs. Ja t.o.m. en verklig indienkännare som Per Anderssons analys är ganska uppenbart huvudsakligen skriven för att svenskars bild av muslimer inte skall försämras, inte någonstans i sitt huvudinlägg nämner han en möjlig Pakistansk koppling, utan bara att olika hinduisiska sekundära kopplingar, som dessutom ömsom kan vara värd att beakta, ömsom är skrattretande idiotisk.

En annan sak som är intressant är hur uppenbart negativa många är till den indiska tillväxten, inget reportage kan göras om Indien utan att belysa den indiska fattigdomen, något liknande skulle aldrig göras om Kina. Att Per Andersson som skriver en blogg regelbundet om Indien tar upp fattigdomen i Indien är naturligt, men det blir ganska bisarrt när ett reportage om ett terrorattentat måste ackompanjeras med att förklara att förvissa människor är livet fattigt. Som att i slutändan har Indien värre problem och attentatet egentligen bara en bagatell.

Sen funderar jag på varför Bombay ständigt omnämns som Indiens mest västinfluerade stad, vad refereras då till? Jag kan komma på högst 2-3 städer i väst som är lika kosmopolitiska som Bombay. Staden är väl enligt alla konstens regler minst lika influerad av arabvärlden, varför kallas inte Bombay arabinfluerat? Indien har en lång historia av att vara influerat av utlandet, både från ostasien, arabvärlden och för all del Europa, i huvudsak britter och portugiser. Den brittiska kolonialismen har varit betydligt ytligare än den muslimska diton. Det verkar för Björn Kumm och hans vänstergelikar som att en riktig indisk stad endast skall bestå av tiggare och folk som bajsar på gatan, så att man kan skylla det hela på USA och imperiet.

Lyckligtvis förändras världen och Björn Kumm kan läggas på historiens koloniala skräphög, egentligen är han bara den andra sidan av myntet.

Hinduer mot muslimer eller Indien mot Pakistan.

2008-12-01T06:58:00.004-05:00

Det är nog valet som den indiska regeringen brottas med, nästa år är det val i Indien och med tanke på att den Indien den senaste tiden har drabbats av ett 10 tal terrorattentat som kostat över 2000 personer livet så är kraven stora på den sittande regeringen att göra något mycket stora. Det har redan varit vedergällningsaktioner från hinduiskanationalister på muslimer, det är troligt att om den indiska regeringen inte gör något så kommer missnöjespolitiker att utnyttja ituationen och piska upp stämningen mellan muslimer och hinduer inom landet.

Jag tror att i slutändan har Manmohan Singh inget annat val än att gå i krig med Pakistan, det vore inte heller helt irrationellt. Den civila regeringen i Pakistan har knappast makten att ta hand om den pakistanska militären och säkerhetstjänsten, och därmed ej heller talibanerna, JeM och LeT. Det är inte otänkbart att amerikanerna också kommer fram till denna slutsats och att man därför tillsammans går in i Pakistan utan den pakistanka regeringens godkännande. Indien i Pakistanska Kashmir och USA i gränstrakterna mellan Afghanistan och Pakistan.

Man kan onekligen säga att Manmohan Sing är klämd mellan a rock or a hard place. Men vill han bibehåla stabiliteten i landet så måste han nog ge den indiska allänheten vad den vill ha, hämnd. Annars kommer Shiv Sena och RSS att utkräva hämnden åt dom.

The end is nigh?

2008-11-11T13:58:00.002-05:00

När man snackar med kompisar hemma i Sverige så sägs det inte så mycket om finanskrisen, trots att turbulensen spridit sig så verkar det vara en uppfattning bland mina vänner i England och Sverige att det främst är ett amerikanskt problem. Men jag är inte så säker.

Mitt i all Obama hysteri så råder det en verklig oro. Det talas inte om långkonjuktur. Dåliga tider eller ens riktigt dåliga tider. Lite varstans sägs det att detta är något alldeles speciellt. En del snackar om Weimarrepublikens hyperinflation, andra om depressionens deflation. Ganska sansade människor snarare än de galenpannor som skrek om jordens undergång kring millenieskiftet.

I Sverige har jag förstått att mina vänners lägenheter har sjunkit i pris, här i USA finns det rena spökstäder då människor tvingats att flytta efter att ha blivit av med jobben. Vad de flesta ekonomer verkar överrens om här borta är dessutom att det är en tidsfråga innan Europa och resten av världen är i samma sits. Den värsta ekonomiska nergången i vår livstid, i alla nu levande människors livstid.

Jag brukar inte dras med i hysterier, men nu har jag hört detta upprepas såmånga gånger att jag börjat tro på det en smula. Vad betyder det egentligen, bara rikigt dåliga tider, eller blir det civil unrest, kanske krig som de värsta olyckskorparna kraxar om. Mest för att depressionen faktiskt slutade med ett världskrig.

Men tänk efter själva, vad är det som händer egentligen? Dotcom boomen var inget speciellt, en massa garageföretag som gick omkull, nu snackar vi om bolag som GM och Chrysler, jag har förstått att Volvo är rejält i trubbel. Flygbolagen ska vi inte tala om.

Varför är jag så orolig då? Ekonomiskt klarar jag mig, riktigt bra t.o.m. Blir det deflation är jag en vinnare eftersom jag hyr min lägenhet, saknar lån och har pengarna på banken. Blir det hyperinflation så är jag rökt såvida jag inte köper något som kan bevara värde, förslagsvis guld. Så lång allt gott.

Nej problemet är narare, vid svåra tider ska man bo nära släkten och familjen, hur fungerar det för en vagabond som mig, som dessutom saknar familjemedlemmar vid livet. Har inte tänkt på det innan, men lite otäckt är det allt. Mycket otäckt t.o.m. Eller så är det bara jag som överreagerar pga allt annat som hän i mitt liv de senaste åren. Vi får hoppas på det sista.

2008-10-10T07:11:00.003-04:00

Det förvånar mig att ingen skriver den verkliga anledningen till krisen, att pengarna är slut. Riksbankerna har inga pengar = Bankerna har inga pengar = Ingen kan få kredit = Ekonomin avstannar och det blir deflation. Allt riksbankerna kan göra är att låta sedelpressarna gå och därmed låta inflationen stiga i taket, alternativt låta allt krascha. Det kommer att ta tid och det kommer att bli kaos.

Tills dess, lev billigt, äg så lite som möjligt och försök plocka åt dig lite guld.

Vem ska man lyssna på?

2008-10-05T07:21:00.002-04:00

Vem ska man lyssna på i dessa kristider? Inom republikanska partiet finns en grupp libertarianer ledda av Ron Paul som förutspått den kommande finanskrisen i åratal. Hans ekonomiska rådgivare Peter Schiff har i åratal kallats dr. Doom för hans negativa analyser av USA:s ekonomi.

Det här är ett numera klassiskt klipp där Peter Schiff blir utskrattad på Fox News när han för två år sedan hävdade att bostadsmarknaden kommer att krascha.

De största kritikerna till George Bushs finanspolitik och kriget i Irak har faktiskt inte kommit från den demokratiska sidan, utan från libertarianerna inom det republikanska partiet.

Vad säger Peter Schiff idag? Jo att allt kommer att gå ännu mer åt helvete, att det blir hyperinflation, att amerikanska valutan om 4-5år i princip kommer att vara värdelös. Någonstans tror jag honom men ändå inte, kanske för att man inte riktigt kan förstå vad detta skulle innebära. Är det vi bevittnar nu en lika stor händelse som när Sovjet Union gick under?

Finns Blue Collar Conservatism?

2008-10-02T14:17:00.009-04:00

En av de mest ihållande myterna i Sverige om amerikanska väljare, verkar vara myten om att arbetarklassen på landsbygden röstar på republikanerna. Nyligen stötte jag på den på en svensk blogg som utger sig för att vara konservativ.

Liberal elite?

Den verkar komma av Republikanernas slogan om the liberal elite, som begränsar sig till östkusten där jag bor. Nu skall jag inte utge mig för att vara expert på hur det ser ut i mellanvästern, men statistiska data pekar såvitt jag vet på att låginkomsttgare röstar på demokraterna och tvärtom. Dessutom verkar det vara en missuppfattning om att allt utanför New York, Boston och Los Angeles är landsbygd i svensk mening, norrländsk avfolkningsbygd. Tvärtom finns det gott om industristäder där man röstar på demokraterna.

För mig har den typiske amerikanske demokraten alltid varit som Dan Connor i Roseanne eller stålarbetarna i Deer Hunter.

Iowa

Making under $50,000/year: Obama 64, McCain 31
Making over $50,000/year: Obama 49, McCain 47

Missouri

Among voters making under $50,000/year: Obama 55, McCain 42
Among voters making more than $50,000/year: McCain 57, Obama 38

Börjar Dirty Sexy Money kännas Dirty?

2008-10-01T11:22:00.005-04:00

Vi lämnar av allt att döma en period av lång ekonomisk uppgång bakom oss och har en lång lågkonjuktur framför oss. På många sätt har serierna speglat den tid som har varit Gossip Girl, Dirty Sexy Money, Privileged, Lipstick Jungle mfl. är alla en escapism in i de snuskigt rikas värld. Även om vissa karaktärer har varit allt annat än smickrande framställda så har det ändå upfattats som en eftersträvansvärd värld att leva i. Dirty Sexy Money har helt klar framställts som mer Sexy än Dirty.

I Entourage har kompisgänget som hittills åkt privatjets och kört omkring i lyxbilar plötsligt stött på tuffare tider, Vince har svårt att få roller, och gänget har börjat få ont om pengar. De bor inte längre i en strand tomt vid Malibu, utan förhållandevis sunkig lägenhet, samtidigt som Vince närmast har fått börja tigga efter jobb.

Är det en slump att detta händer nu, eller är det början på en ny serietrend? Kommer amerikanska TV-serier att sluta frossa i lyx och snarare framställa det som omoraliskt?

Det är över.

2008-09-30T10:19:00.000-04:00

Hur kan man säga något annat?

Minority Mortage Meltdown

2008-09-29T06:04:00.006-04:00

Man slutar aldrig förvånas över folks förmåga att läsa in precis det man vill se, idag är det våra stolta Minutemen och deras gelikar som kommit på den lysande iden att skylla den ekonomiska krisen på att banker lånat ut pengar till minoriteter.

Inte någonstans gör man en analys av statistiken som finns att till gå, som Stephen Bainbridge skriver:

When you look at the data, it’s true that minorities are slightly over-represented in the sub-prime mortgage market. Yet, whites (non-minorities) received 72.5% of subprime mortgages. Blacks got 16.2% of subprime mortgages, which isn’t all that different from the 12.4% of the general population that blacks comprise. The Hispanics about whom Malkin is so hysterical got only 6.2% of subprime mortgages, significantly less than their 14.8% of the general population.

När 80% (numera 90%) av USA's befolkning säger att landet går i fel riktning så innebär det inte nödvändigtvis att alla lutar åt Obama, det finns en hel del som tycker att Kreationism, Immigration och Abortfrågan är de viktigaste frågorna som finns och där Republikanerna blivit för mycket som Demokraterna. För dessa är Sarah Palin det självklara valet.

Det är intressant, eftersom just detta är en av de saker som gör att jag stöder David Cameron i UK och faktiskt kunde se förlåtande saker med Bush&Rove:

The goal is, everybody who wants to own a home has got a shot at doing so. The problem is we have what we call a homeownership gap in America. Three-quarters of Anglos own their homes, and yet less than 50 percent of African Americans and Hispanics own homes. … So I've set this goal for the country. We want 5.5 million more homeowners by 2010—million more minority homeowners by 2010.

En hedervärd föresats som tyvärr slarvades bort med ekonomiskt lättsinne på annat hålll.

Fram med yxan!

2008-09-29T05:17:00.004-04:00

Jag har tdidgare nämnt att jag älskar TV-serier, som vanligt är hösten fylld med nya serier som jag brukar ägna helgmornar och vardagskvällar åt. Så här ågon vecka in i TV-säsongen är det dags att sålla.

Sons of Anarchy

Den verkar få ett bra mottagande runt om, men för mig är det ett alldeles för uppenbart försök att göra en Sopranos i MC-miljö, problemet blir då att man hela tiden sitter och jämför serien med Sopranos. Likadant har det varit med annars kritiker rosade Brotherhood som jag inte lyckats fastna för.

Terminator: The Sarah Connor Chronicles

För simpel, för oengagerad. Det finns en röd tråd genom storyn, men i stort är det ganska oengagerade fristående action avsnitt. Eftersom Terminator är en sån där gammal barndomsfilm så ville jag hemskt gärna gilla den och gav den chansen första säsongen, men nu får det vara nog.

90210

Visst, jag var nyfiken på hur det gått för Kelly, Donna, Steve, Brandon, Dylan mfl. Men det är uppenbart att dessa bara ska vara med i peiferin för att locka förra generationens 90210 tittare. Nostalgi faktorn är hög, men serien är lika präktig som för 15 år sedan och dagens tweenagers som mig föredrar Gossip Girl.

Heroes

Det som började så bra första säsongen har fullständigt ballat ut. Alla har Superkrafter, Alla verkar dessutom odödliga, dessutom kan en hel del av dom hoppa fram och tilbaka i tiden för att fixa til om något gått snett. Andra säsongen var bedrövlig och tredje verkar inte bli bättre.

Däremot fortsätter jag att titta på Fringe och True Blood,

Fringe har ärligt talat börjat ganska illa, men jag gillar stämningen i serien och inlednings scenerna har så här långt varit välgjorda och spännande, kan bara resten av avsnitten hålla samma klass någon gång så lovar det gott. JJ Abrahams som legat bakom Lost och Alias ligger bakom Fringe. Lost älskar jag numera, igen, efter att nästan ha gett upp serien under andra säsongen. Alias gillade jag, högst motvilligt eftersom det så uppenbart var skräp. Än så länge har Fringe varit mer Alias än Fringe, välgjort skräp helt enkelt. Men att det dessutom finns likheter med barndomsfavoriten X files, gör att jag precis som med Terminator ger det en säsong.

True Blood är en kritiker favorit, men jag undrar om det huvudakligen inte är för att allt som visas på HBO blir kritiker favoriter. Ofta med goda skäl, ska tilläggas. Men jag får inte riktigt grepp om True Blood, ska det vara komedi, en Vampyr Pastish eller spännande? Seiren är välgjord, men gränsar till att vara ganska fånig då och då. Eftersom det är HBO så fortsätter jag att titta, de brukar inte misslyckas.

Gamla favoriter jag fortsätter att titta på

Sista säsongen av favoritserien The Shield, hur ska det gå för Vic och Shane, hinner rättvisan ifatt dom. Detta är en serie som faktiskt blivit bättre och bättre för varje säsong. Nu handlar det dock mest om att knyta ihop trådarna och den stora frågan kommer Vic att hämnas på Shane? Jag har en känsla av att det här slutar illa.

House, jodå, inte minst för att de medicinska fallen är förvånansvärt trovärdiga.

Entourage och Gossip Girl, är väl vad man skulle kalla guilty pleasures. Lysande underhållning rakt igenom. Den vänder ut och in, in och ut på alla karaktärer. Karaktärerna är mer överdrivna än seriefigurer, vilket gör att man förlåter att allt som händer i serierna är fullständigt orimligt. Men framför allt är kanske lockelserna med serierna att man innerst inne skulle vilja leva som dom.

Palin är ingen idiot.

2008-09-28T19:24:00.001-04:00

Hon är bara ointresserad av utrikespolitik och ekonomi. När hon debatterar frågor som ligger henne varmt om hjärtat så förefaller hon tvärtom vara en utmärkt debbatör.

Obama har vunnit!

2008-09-28T07:23:00.003-04:00

Kanske är för att jag överhuvudtaget inte kan förstå att någon ska rösta på Republikanerna i det här valet.Men just nu känns det som att den spänning som upprätthålls i valet beror på att:

- Politiska kommentatorer vill att det ska vara jämnt, för att det är roligast så.
- Ingen vill komma med ett tvärsäkert uttalande ifall man har fel.
- Många tänker, kan USA verkligen få sin första färgade President. Är det möjligt!

För mig förefaller det som att man bara kan rösta Republikanskt om, man anser att abortfrågan, giftemål för homosexuella och kreationsim/evolution är de viktigaste frågorna USA står inför idag, alternativt aldrig över sin döda kropp skulle rösta på en svartman som dessutom har ett muslimskt klingande för, mellan och efternamn. Det sistnämnda skriver 5-6 procent av befolkningen under på enligt opinionsundersökningar. Det förstnämnda är viktigt för en ansenlig mängd av befolkningen även om de är i minoritet. Sen finns också det tredje alternativet att du till hör den procenten fabulöst välbärgade personer som har enormt mycket att vinna på en Republikansk President i Vita Huset.

Annars förefaller det för mig helt omöjligt att rösta på Republikanerna:

- 80% anser att landet har styrts i felriktning (detta var inan den ekonomiska krisen)
- Irak var ett misstag av närmast bibliska proportioner och de flesta håller med om det.
- Den ekonomiska krisen där de just nu populära lösningarna striden mot allt McCain stått för under sin politiska karriär.
- Sarah Palin är en katastrof, kan man lita på en President som tar sådana beslut?

Enligt samtliga kommentatorer var debatten mellan Obama och McCain jämn med knapp fördel till McCain, men enligt samtliga opinionsundersökningar så vann Obama överlägset. Anledningen är enkel, McCain har ingen trovärdig plattform för sin kandidatur, det spelar egentligen ingen roll hur bra retoriker han är, han kan inte vinna. Då spelar det mindre roll att McCain vinner debatter mot Obama, allt Obama måste göra är att inte framstå som fullständigt galen.

A black thing?

2008-09-26T05:20:00.005-04:00

Jag brukar dra mig för att anklaga det amerikanska samhället för rasism, eftersom det så gärna missuppfattas av europeer, eftersom rasismen i Europa är så ofantligt mycket större så känns diskussionen ofta meningslös. USA är världens minst rasistiska samhälle.

Men ändå kan man inte komma ifrån en sak, det finns en hel del republikaner som aldrig kan rösta på Obama pga hans hudfärg, även om de kanske är omedvetna om det. För tittar man på de senaste årens republinkanska politik, McCains valkampanj och de fyra extrema katastrofer som hänt under GOP, 9/11, Irak, Katrina och den ekonomiska kollapsen, var och en händelser som enskilt borde vara förödande för GOP. Ändå är det förvånansvärt jämt. Ärligt, med alla fakta på bordet så kan ingen rösta på McCain-Palin. Ingen.

Nu ska man väl i ärlighetens namn säga att Obama senaste veckan verkar ha ryckt åt sig en rejäl ledning som han bara inte kan tappa.

Cynisk, inte korkad!

2008-09-25T19:04:00.003-04:00

Sarah Palin är ingen idiot, självklart inte. Hon är däremot cynisk. McCain kampanjen har inga vinnande frågor, allt går emot dom, särskilt valets huvudfråga. Ekonomin. Vad de behövde var en person, med en historia som den republikanska basen skulle älska. Djupt religiös, flerbarns mamma, ingen elitistisk Washington/New York typ. De fann henne i Sarah Palin, problemet är bara att ingenting hon står för är vinnande. Hon var för the bridge to nowhere, hon har ingen utrikespolitisk erfarenhet hon är dessutom uppenbart ointresserad av det, McCain har alltid varit en deregulator. Så vad göra? Ljug, hitta på, svara aldrig på frågan, och hoppas på att väljarna bara ser personen. De tror att amerikanerna är så korkade att de ska falla för det. Cynism kallas det.

Helt Seriöst, Vice President?

2008-09-25T18:28:00.002-04:00

Shakin' bakin' fixin' makin, Trick, Truck, Puck! Just nu känns Ivy League, latte drinking, elitist som ett utmärkt alternativ. Eller som Sarah Palin sammanfattade det hela i ett ord, San Fransisco!

Ja till regleringar.

2008-09-25T06:44:00.003-04:00

Generellt lutar jag åt så få regleringar som möjligt, men historiska fakta visar att i ett demokratiskt samhälle är det politiskt ohållbart att låta banker gå under. Vilket i slutändan innebar privatizing profits and socializing losses, en oreglerad finansmarknad är således omöjlig.

Om staten ska agera försäkringsbolag, så måste man agera som ett försäkringsbolag, nämligen säta villkor för försäkringstagaren. Man får inga försäkringspengar om man lämnat bildörren olåst. Likså borde staten minimera riskerna för att behöva betala ut pengar till något räddningspaket i framtiden.

Fundamentals are strong!

2008-09-22T20:21:00.003-04:00

John McCain har fått äta upp sitt uttalande, men han försökte parera det med, att fundamentals egentligen syftade på den amerkanske arbetaren. Ett oantastligt uttalande, för vem kan hoppa på väljarna. Naomi Klein var gäst hos alltid lika fantastiska Bill Maher och lanserade samma teori, att de ika och mäktiga bar skulden.

Men tänk om det faktiskt är låntagarnas eget fel också. Ingen vill höra dåliga nyheter och det är först och främst folkets eget fel. Varningar om det allvarliga läget i USA's ekonomi fanns där redan för två år sedan, men då var det ingen som ville lyssna. Jag själv? Tja, jag hade nog turen att jag inte börja jobba och därmed inte kunnat ta något lån.

2008-09-21T08:02:00.003-04:00

Does everyone realize how much bigger a disaster last week would have been had Social Security been privatized ?

Note to self!

2008-09-16T12:48:00.002-04:00

Man är ganska ung än så länge, detta är den första lågkonjukteren under mitt vuxna liv. Min pappa brukade säga att när man blir äldre så känner man igen mönstren vid alla upp och nedgångar. Som den mycket enkla,

- Det går inte alltid upp,

På ett intellektuellt plan förstår man naturligtvis det, men under själva IT-bubblan var jag ung och trodde att allt man läste i tidningen var sant. Därför tittade jag frusterat på när Framfab steg och steg utan att mina föräldrar visade något som helst intresse. Bostäder kändes annorlunda, mer substantiellt, eftersom jag är student så har jag även den här gången frustrerat tittat på medans priserna skjutit i höjden och konstaterat att det blir mycket svårt att få en bostad i framtiden. MEN ...

Först IT-bubblan och nu bostadskraschen. Ingenting går upp förs evrigt. #VSB

- Lita aldrig på ekonomiska rådgivare.

En av min pappas absolut främsta lärdomar till mig. "Om man har ett rum fullt med folk som singlar slant så kommer någon eller några att få 10 klave i rad förutsatt att rummet är tillräckligt stort, dessa kommer naturligtvis att tro att det berodde på deras skicklighet"

Lehman Brothers har är påväg att kånka, en av den här stadens mest profilerade investmentbanker. Samtidigt är AIG och Merryl Lynch påväg att gå samma öde tillmötes. Alla tre företagen har en sak gemensamt. Återköp av aktier.

Som Mark Cuban konstaterar:

Has the irony of 3 of largest companies in the country who make their money giving financial and insurance advice to companies and individuals, are facing ruin from the advice they gave themselves ? If this isnt a lesson to every individual who is taking advice from an investment firm, i dont know what is.

Med eller utan intelligens?

2008-09-12T06:05:00.014-04:00

Med Sarah Palins inträde som Vice President kandidat så återuppstod den gamla frågan om Evolutionen kontra Intelligent Design. Även om hon uttryckligen aldrig sagt sig stödja Intelligent Design så har hon varit öppen för att det ska läras ut i skolan.

Frågan om en högre makt existerar är för mig är inte bara obesvarad, den är omöjlig att svara på, svaret på vem som skapade universum och fysikens lagar kommer vi förmodligen aldrig att finna, men det är en helt annan fråga än om hur livet på vår planet uppstod.

I biologins värld står frågan om ifall vårt ursprung går att finna i en förhistorisk soppa av aminosyror som succesivt började interagera slumpmässigt tills celler som kunde dela på sig uppstod och därefter blev bättre och bättre på denna delning genom slumpvisa förändringar på den rådande cellen som förbättrade och effektiviserade cellens delningsförmåga tills den punkt där vi står idag, med djur, växter och bakterier.
Eller alternativet att denna process skapats och styrts av en högre makt med en speciell målsättning i åtanke, och att det går att bevisa eftersom processerna har varit så komplicerade att vissa saker inte kan ha uppstått utan en intelligent designer eftersom de har en icke reducerbar komplexitet.

Själva skapelseberättelsen, om att människor och djur uppstått separat, kommer jag inte att behandla eftersom dess förespråkare sällan hänvisar till biologin eller genetiken för att finna stöd för sina teorier, utan främst inriktar sig på arkeologiska fynd och dess uttolkningar.

För tre år sedan kulminerade frågan här i USA i fallet Kitzmiller v. Dover Area School District. Frågan handlade om huruvida Intelligent Design är en vetenskap som på biologilektioner kan läras ut parallellt med Evolutionen i Dovers skoldistrikt. Utslaget blev helt till fördel för Tammy Kitzmiller och den grupp föräldrar som protesterat mot att skolledningen skulle införa Intelligent Design i undervisningen. Domstolen fann att Intelligent Design inte är en vetenskaplig teori och att den är religiöst motiverad och därmed strider mot The Establishment Clause of the First Amendment.

Som Judge John E Jones III och övriga inblandade ifallet noterade efteråt så är det högst osannolikt att detta innebär slutet på frågan, även om det innebar ett mycket hårt bakslag för Intelligence Design förespråkarna.

Som Medicin Student och dessutom uppväxt i Sverige så har jag under min livstid inte konfronterats speciellt mycket med förespråkare för Inteligent Design (och Creationism), i ärlighetens namn så är stödet för ID inte direkt överväldigande bland folk här i New York heller och knappast bland medicinstudenterna. Men det kändes ändå som ett handikapp att jag visste så lite om ID och deras förespråkare när ämnet togs upp på en lunchrast härom dagen.

Därför har jag nu föresatt mig att utbilda mig själv i frågan. Först ut blir att titta på en del dokumentär filmer, därefter ska jag i mån av tid läsa böcker i ämnet.

Dokumentärfilmerna jag har valt är:

Intelligent Design on Trial, en dokumentär om Kitzmiller v. Dover Area School District fallet, med återgivningar av vad som skedde i domstolen och intervjuer med de inblandade vittnen från båda sidor.

The Genius of Darwin och The Blind Watch Maker, båda dokumentärerna gjorda av Richard Dawkins och går igenom både Evolutionen och kritiken mot Intelligent Design.

The Case for a Creator, en dokumentär av journalisten och pastorn Lee Strobel som går igenom kritiken av Darwinismen och visar intervjuer med en serie ID förespråkare, han tar öven upp en del om Universums uppkomst vilket jag inte är speciellt intresserad av.

The Privileged Planet, en dokumentär av Guillermo Gonzalez som även intevjuas i Lee Strobels dokumetär.

Expelled: No Intelligence allowed, en dokumenrär av Ben Stein, som huvudsakligen är en anklagelse mot den vetenskapliga community som vägrar erkänna Intelligence design.

Förhoppningsvis har jag både tid och ork att skriva något om mina egna slutsatser, det känns som ett tämligen digert arbete att kolla upp alla påståenden som slängs ut. Annars kan jag rekommendera er själva att titta på dokumentärerna, samtliga går att hitta på diverse torrent sajter.

Hockey moms

2008-09-09T11:58:00.004-04:00

Att Hollywood står bakom Obama är väl knappast någon hemlighet, men i sportens värld är det John McCain som gäller.

Joe Biden, har allt det Obama saknar.

2008-08-23T17:16:00.002-04:00

Äldre, arbetarklass, vit, utrikespolitisk erfarenhet. Men innebär det att Obama erkänner sina tillkortakommanden eller kompletterar de varandra? Joe Biden är Washington personifierad, man blir inte mer etablissemang än så.

Homosexualitet blir lagligt i Indien?

2008-08-12T05:26:00.002-04:00

"Unnatural" sex är olagligt i Indien och kan bestraffas med upp till livstidsfängelse. Lagen är dock en papperstiger och det är ingen som åtalats för brottet i Indien på 20 år. Det har t.o.m. förekommit samkönade äktenskap i Indien, även om de inte har statens godkännande.

Däremot förekommer en hel del diskriminering mot homosexuella i Indien, särskilt vanligt är det att poliser utnyttjar lagen mot homosexualitet för att pressa homosexuella på pengar så att de ska slippa bli tagna till polisstationen och sedan bli utlösta av sina släktingar.

Nu har Indiens hälsominister föreslagit att homosexualitet ska avkrimnaliseras. Min gissning är att det kommer att ta en del tid. Även om motståndet mot homosexualitet inte är särskilt stort i Indien så är acceptansen mycket liten. I Indien diskuteras den här typen av frågor mycket sällan, även om det finns undantag, och så lär det förbli. Inte pga motsånd mot homosexuella, utan för att man inte diskuterar den här typen av frågor offentligt.

Kallakriget är tillbaka!

2008-08-09T06:15:00.002-04:00

OS i Kina, krig i Georgien. Det verkar finnas en rad konflikter i världen där kineser och ryssar hamnar på en sida och USA på en annan. Som indier funderar jag på vilken sida Indien väljer den här gången. Läget är snarlikt 50-talet, då USA uppvaktade Indien kraftigt, men Indien ställde sig ganska tydligt på den Sovjetiska sidan även om man officiellt kallade sig för alliansfria. På den tiden ville Indien närma sig Kina snarare än Sovjet eller USA. En dröm som gick brutalt i kras, sedan dess har förhållandet mellan Indien och Kina varit mycket frostigt och är det än idag trots vissa närmanden.

Den kinesiska politiken har alltid gått ut på att inte behandla Indien sm jämbördig, man är t.ex det största hindret till att Indien skall bli en av de permanenta medlemmarna i säkerhetsrådet, man har motsatt sig det amerikanska kärnkraftsavtalet med Indien vilket i praktiken gör Indien till den sjätte officiella kärnvapen nationen. Den här gången verkar Indien betydligt mera intresserat än förra gången, men visst finns det tveksamhet. Medans Indien och Kina är både regionala och idelogiska rivaler så står Indien och USA på motsatt sida i Nord-Syd konflikten. Både ideologiskt och kulturellt är USA den stormakt som står Indien närmst så kan man inte blunda för att både USA och Indien representerar olika sidor i varje globaliseringskonflikt som uppstår mellan Nord och Syd. Det blir inte lätt, men att Indien och Kina skulle bli allierade finner jag mycket osannolikt.

Varför är Obama populär i Europa?

2008-07-24T16:15:00.005-04:00

Som vanligt visar alla europeiska opinionsundersökningar om det amerikanska valet att demokraterna skulle vinna med en förkrossande majoritet om det var Europa som fick rösta. Det är ingenting att förvånas speciellt mycket över. Vad som däremot är förvånande är att Obama verkar ha uppnått samma rockstjärnestatus borta i Europa som här i USA. Det är däremot någonting att färvånas över. Inte hade väl 100.000 tyskar samlats för att lyssna på John Kerry inför förra valet?

Skulle samma människor rösta på dottern eller sonen till en turkisk invandrare? Jag får känslan av att det är ganska långt dit i Europa, om man räknar bort UK.

Om minoriteter och matlagning ...

2008-07-23T10:01:00.003-04:00

Otroligt bra skrivet av Lisa och Isobel om hur vi förväntar oss att mat lagad av invandrare ska vara absurt billig, det är så självklart att somliga från oväntat håll anser att en 30 kronors Falafel är för dyr.

Indiska nyheter i Sverige.

2008-07-22T19:25:00.002-04:00

Idag överlevde den indiska regeringen vänsterns misstroende förklaring, en händelse som blir en milstolpe i indisk utrikespolitik och i världspolitiken överhuvudtaget. Sedan självständigheten har Indien fört en självständig utrikespolitik, som i själva verket var lika självständig men Sovjetvänlig som Sveriges var självständig med USA vänlig. I snart sagt varje fråga även efter murens fall har USA och Indien hamnat på motsatt sida, förändringen började med BJPs maktövertagande i Indien och accelererades av Republikanernas valseger 2000. I korthet handlar det om att USA ska exportera kärnkraftsteknologi till Indien, vilket är i strid med NPT avtalet som Indien vägrat att skriva på.

Om detta kan man läsa mycket både i Indien och USA naturligtvis men även i England och Israel, detta är en synnerligen märkvärdig händelse. Eftersom svenska, särskilt Socialdemokratiska politiker ställt sig negativa till detta avtal, pga Sveriges tradtionellt starka stöd till icke sprdningsavtalen så kollade jag runt lite i svenska tidningar, men ingeting stod dör om det, jo man rapporterade att Indiens regering överlevt vänsterns begärda non confidence vote i Lok Sabha, men knappt någnting om vad det handlade om och definitivt inte betydlesen av det.

Om nyheten som sådan har många sagt betydligt klokare saker än vad jag skulle kunna komma på så jag besparar er. Vad jag däremot är intresserad av är varför Indien är så anonymt i Sverige, där Kina får oerhört mycket större uppmärksamhet. Så är inte fallet alls här i USA. Jag undrar varför.

Edwards och Obama?

2008-05-16T00:11:00.000-04:00

Då kom de amerikanska politiker jag tycker allra sämst om in i leken. John Edwards, en person som är så nära tysk socialdemokrat man kan komma i USA. För det rena symolvärdet så har jag hoppats på Obama, men blir Edwards hans vicepresident kandidat så blir det svårt att hoppas på att Demokraterna tar hem valet i höst.

Solidaritet

2008-05-15T13:45:00.004-04:00

“I don't want some mom whose son may have recently died to see the commander in chief playing golf,” he said. “I feel I owe it to the families to be in solidarity as best as I can with them. And I think playing golf during a war just sends the wrong signal.”

[....]

“I remember when de Mello, who was at the U.N., got killed in Baghdad as a result of these murderers taking this good man's life,” he said. “I was playing golf — I think I was in central Texas — and they pulled me off the golf course and I said, ‘It's just not worth it anymore to do.’"

Olämpligt

USA världens största biståndsgivare.

2008-05-13T13:46:00.003-04:00

Att de skandinaviska länderna ger mycket statligt bistånd, det vet vi, ofta för att gynna den svenska industrin. Därför kanske inte heller särskilt förvånande att partier knutna till fackföreningsrörelsen är de ivrigaste föresråkarna av detta bistånd. Vad detta bistånd har gett är däremot oklart, Sveiges primära mottagarländer har haft de sämsta utvecklingssiffrorna av världens länder, som t.ex Tanzania.

I vissa fall har det svenska biståndet varit med och förhindrat bekämpningen av malaria, med förödande konsekvenser.

Att USA inte ger så mycket bistånd är också känt, men är det hela sanningen? Amerikanska privatpersoner ger överlägset mest bistånd av alla, per capita, alttså inte bara i absoluta tal.

Den svenska delen är som vi ser inte speciellt stor, så de svenska biståndsivrarna tappar helt enkelt intresset när biståndet inte dansar efter fackets pipa.

Kina vs. Indien är ingen vänskapsmatch.

2008-05-11T16:13:00.006-04:00

Med Kina och Indiens växande makt i världen så har kineser och indier allt oftare börjat synas i mediebruset, det märker man också på Time Magazines årliga lista över världens 100 mest inflytelserika. Listan som sådan ska man naturligtvis ta med en nypa salt, när det gäller arts&entertainment är den naturligtvis väldigt västorienterad och man kan naturligtvis ha åsikter om vem som borde ha varit med. Däremot är det intressant att kineserna genom åren huvudsakligen finns med bland leaders&revolutionaries medans indierna syns blad builders&titans, dvs kineserna är ofta politiker och indierna affärsmän.

På många sätt är det talande för ländernas framväxt, Kina växer med politiska initiativ, medans Indien enligt vissa växer trots politikernas initiativ och tack vare privata initiativ. Allra mest talande är det kanske på det idrottsliga området, i sommarens OS kommer kineserna att vinna medalj på medalj, medans Indien kanske inte ens kommer att synas i medaljlistan. Den kinesiska staten har satsat enorma resurser inte bara på att arrangera OS, utan även för att vinna medaljer. I Indien spenderas lejonparten av pengarna inom idrotten på de båda Cricket ligorna, ICL och IPL utan någon som helst statlig inblandning, pengarna kommer från TV, reklam och publikintäkter. Detta syns även inom industrin, den kinesiska exporten överstiger vida den indiska, samtidigt som det största indiska projektet är Tatas nya bil helt avsedd för den indiska marknaden och är lanserat av ett privat indiskt företag.

Ingen som har besökt de båda länderna kan säga något annat än att Kina är långt före Indien på de flesta områdena, medellivslängd, infrastruktur, BNP osv. Det är en fullständig Grand Slam på alla områden. Detta tar många som intäkt för den kinesiska modellens verlägsenhet, särskilt utanför västvärlden, och faktiskt inte alls sällan även i Indien, bl.a i Västbengalen som går på tvärs med den indiska modellen och snarare tillämpar en kinesisk tillväxtmodell. Många tar förvisso sällan hänsyn till att den kinesiska kursändringen började 1979, medans Indien inte släppte sin planekonomi förrän 1991 då Sovjet Unionens kollaps gjorde att Indien stod på ruinensbrant.

Men även om man tar hänsyn till detta så är nog den allmänna uppfattningen att Kina är betydligt effektivare än Indien, en bild som förmodligen kommer att växa sig än starkare efter sommar OS. Vad betyder detta för framtiden, har indierna valt fel, eller är kinesernas försprång en illusion? Frågan är egentligen omöjlig att besvara eftersom vi inte får svaret förrän om många många år. Men för omvärlden är den nog lika avgörande som kampen mellan Sovjet och USA, med tanke på hur diametralt olika samhällssytem som de båda länderna står för så lär kampen vara allt annat än vänskaplig.

Indian Premier League ett motgift mot nationalismen och rasismen.

2008-05-05T07:53:00.005-04:00

Under våren har en ny indisk cricket liga startatsupp, IPL, Indian Premer League. Cricket har under många år varit en poplär sport i Indien, men under de senaste åren har intresset tackvare TV närmast exploderat. Cricket har tidigare varit en sport som uteslutande varit en landslagsport och med länder som England, Australien, Indien och Pakistan har den nationalistiska jargongen alltid lämnat en fadd eftersmak. Särskilt under de senaste matcherna mellan Indien och Australien har det varit gott om rasistiska tillmälen från den indiska publiken mot svarta australiensiska spelare, och anklaglser från indiska spelare om det samma från de australiensiska spelarna.

Den nya indiska cricket ligan är däremot precis som fotbollen uppbyggd kring statsbaserade klubblag. Inom fotbollen har jag alltid varit betydligt mera intresserad av klubbfotbollen oavsett nivå, än den nationalistiska landslagsfotbollen. Där lagen numera ställer upp med multinationella laguppställningar, visserligen klagas det både vitt och brett om hur trist det är med engelska och italienska lag (eller för alldel svenska) med så få inhemska spelare, men själv tycker jag enbart att det är positivt och bevisligen tycker publiken det också som strömmar till arenorna i högre grad än någonsin. Kapitalet och globaliseringen har alltid varit en motpol till nationalismen och rasismen.

Den penningstinna cricketligan har gjort att alla världens bästa spelare numera finns i Indien, vare sig de är australiensare eller pakistanier och nu kan man se indiska supportrar jubla åt sina pakistanska och australiensiska idoler som spelar i de egna lagen. Naturligtvis höjs det som alltid vid stora förändringar ett varningens inger lite över allt. Det kommer att skada landslagscricketen, de gamla fem dagars testmatcherna kommer att försvinna till den TV vänliga 20-20 formen som spelas klart på 3-4 timmar som en basebollmatch.

Men jag ser enbart det positiva, Indien får äntligen en attraktivliga som sänds i Västindien, Australien, Sydafrika, England, Pakistan osv, det skapar arbets tillfällen, ger Indien ytterligare "mjukmakt" istället för den militärt baserade makt som Kina strävar efter. För visst är det främst genom underhållningsindustrin som USA har skaffat sitt inflytande? Samtidigt blir Indien förhoppningsvis allt mindre nationalistiskt, när de precis som britterna i fotbollen har idoler som nödvändigtvis inte är indier. I framtiden kanske man kan hoppas på lag från Karachi och Dhaka i ligan, i de amerikanska proffsligorna samsas lag från både USA och Canada. Lägg ner landslagen, leve klubblagen!

Matpriser

2008-04-29T02:48:00.002-04:00

För exakt en månadsedan så skrev jag om hur bengaliska nyheter rapporterade om stigande priser på ris, nu en månad efteråt rapporteras det om stigande matpriser i princip varje dag.

Alternativa rörelser i väst mobiliserar krafterna, men lösningarna är exakt samma som förr. Köp rättvistmärkt! Nästa år är det val i Indien, jag har en känsla av att lösningarna kommer där och inte pga smygprotektionistiska åtgärder från väst. Mitt tidigare inlägg om ifall de västbengaliska kommunisterna kan skapa en ny svältkatastrof känns dock aktuellare än någonsin. Med de stigande matpriserna i åtanke så hade nog bönderna värderat sin åkermark på ett annat sätt än Calcuttas kommunist regim.

Valfria flaggor den 17:e mai?

2008-04-25T18:48:00.000-04:00

Jag är inte själv någon nationaldagsfirare, så jag vet inte riktigt varför jag har en åsikt. Men detta måste vara något av det märkligaste jag har läst. I Norge vill ledaren för Invandrerforum Athar Ali att man ska få ta med sig vilken flagga man vill på Norges nationaldag.

Här i New York firas det i princip en nationaldag varannan dag, när det gäller större invandrargrupper så tar det över hela staden. Puerto Ricaner, irländare, italienare, mexikaner osv. Men inte springer de runt med sina ursprungsländers flaggor den fjärde juli. Förtsår man inte skillnaden på att gå med hijab och norskflagga den 17:e mai och att gå med hijab och pakistansk flagga den 17:e mai? Den 17:e Mai firar man grundlagen, självständigheten, frigörelsen från ockupationen och allt det där, att komma med en Pakistansk flagga den 17:e Mai känns lika begåvat som att fasta på julafton.

Jag fattar ingenting!

SvD söker min historia!

2008-04-24T11:30:00.004-04:00

Känner du personen på bilden? Eller tillhörde du själv eller kanske dina föräldrar eller vänner dem som invandrade som arbetskraft? Elle jobbade du med att rekrytera arbetare utomlands? I så fall är det din berättelse vi söker.

Den borde man kanske berätta om, men jag har alldeles för mycket rampfeber för att våga ställa upp i en tidning. Men det ska bli intressant att läsa om andra som inte kom som flyktingar, de som kom till Sverige för att tjäna pengar, de som sällan känner sig bekväma med att iträda offer rollen. Min pappa småskrattade alltid under invandringsdebatterna på 90-talet, han mindes hur otroligt exostisk han var och hur otroligt välkomna vi var till Sverige. Visst var det endel exotiserande, men alltid vänligt, hjälpsamt och intresserat. Alltid hembjuden till folk. Men visst fanns det en negativ sida också, någon som ringde om nätterna, glåpord, det är klart att man minns det, om er person säger något i ett hav av tusen så minns man den enda personen. Att få jobb, att lära sig språket, att få vänner, det var faktiskt aldrig några problem. Jag diskuterade detta med en bosnier som kommit å 90-talet och var i ungefär min pappas ålder när han kom, han hade en helt annan uppfattning än min pappa.

Adbusters

2008-04-23T18:53:00.003-04:00

I mina kvarter finns det någon mycket fyndig grafittiartist som mixtrar tunnelbanereklamen på ett humoristiskt vis, något som alltid kan liva upp en trött morgon. På vägen till sjukhuset idag såg jag den här.

This American Life är ett av mina favorit radio och TV-program som jag kan rekommendera er alla att lyssna på, finns gratis som podcast.

Matcherna man lever för!

2008-04-22T04:11:00.002-04:00

Nick Hornby skrev någon gång att medans en underbar fotbollsmatch är något av det mest spännande man kan följa, så är de flesta matcherna ganska tråkiga. Medans du vet att det avgörs i andra idrotter och du garanteras mål så kan en fotbollsmatch sluta oavgjord, ja t.o.m. 0-0. Men så händer det, du får se den där helt fntastiska matchen med laget du älskar.

Igår var en sådan match. HBK-MFF 2-3, där MFF spelade magiskt matchen igenom, men HBK lyckades gör 1-0 och 2-2 målet på oväntade kontringar. Men på övertid avgjorde MFF:s egen trollgubbe, Labinot Harbuzi. Senast jag såg en sådan maatch med MFF var sommaren 2005, när Peter Abelsson nickade in 2-2 mot Maccabi Haifa och skjöt vidare MFF i CL-kvalet. Sedan dessla sig det stora mörkret över Malmö FF. Har det vänt nu?

Enter Ralph Nader

2008-04-13T19:15:00.002-04:00

Nu när Ralph Nader har börjat sin valkampanj så har mina vänner noterat att han inte får lika mycket medialt utrymme som han fått i de föregående kampanjerna. Eftersom jag inte bodde i USA under den tiden så kan jag omöjligen uttala mig om det, men bland allmänheten ges Nader numera skulden för att Al Gore förlorade. Det stämmer naturligtvis, en av svagheterna med att man inte har en andra valomgång som man har i många länder med presidentval, är att en president som har majoriteten mot sig ändå kan bli vald.

Ibland kan det vara svårt nog att få väljarna att gå till valurnan en gång, särskilt i USA, men problemet hade faktiskt kunna lösas med att man uppgav ett andra val, i händelse av att ingen når upp till 50%.

Är det överhuvudtaget möjligt att spy tillräckligt mycket galla över västbengalens kommunister?

2008-04-11T18:10:00.005-04:00

Tack och lov har den indiska regeringe talat om för kineserna att man inte tänker förbjuda tibetanerna att demonstrera. Men i Indiens mest ryggradslösa delstat är det naturligtvis annorlunda, efter att först ha slängt ut Taslima Nasrin från Calcutta efter påtryckningar från muslimska organisationer som SIMI och AIMF, så ger man nu efter för kinesiska påtryckningar och förbjuder pro-tibetanska demonstrationer.

Dessutom kommer Indien inte att tillåta de omtalade kinesiska vakterna att agera på indisk mark, tiden är förbi då familjen Gandhi kröp för kommunistiska regimer, men i Västbengalen står tyvärr tiden stilla.

HERE'S JOHNNY!

2008-04-10T17:09:00.003-04:00

Jag svär! När man jobbar natt på det här sjukhuset så känns det som man har huvudrollen i en skräckfilm, ett sjukhus blir inte läskigare än på natten. Jag avskyr verkligen sovrummet som ligger på fjärdevåningen UNDER marken...

Kön, könsroller och sexualitet.

2008-04-09T20:10:00.003-04:00

Hamnade i en intressant diskussion på Jakob Söderbaums blogg om ovanstående ämnen. Jag har aldrig kallat mig konservativ, men brukar generellt sett ha många beröringspunkter med de konservativa åtminstone i Storbrittanien.

Svenska konservativa har jag oftas mycket svårare att förstå mig på, kanske för att man i Sverige knappt kan kalla sig konservativ och de fåtal som gör det är av en annan skola än den mer politiskt gångbara konservatism som finns i Storbrittanien.

Just nu orkar jag inte upprepa allt jag skrev i diskussionen, men om ni udrar vad jag tycker om kön, könsroller och sexualitet så kan ni läsa i kommentarstråden. Många konservativa fastnar ofta i "att bevara det gamla" jag vet inte om det beror på en övertolkning av ordetsbetydelse, i Sverige borde en sådan konservatism vara något helt annat än vad de konservativa svenskarna står för. Eller vilka traditioner är det vi talar om?

En typisk fråga där vissa konservativa hamnar fel är den om kön, könsroller och sexualitet, eftersom de är okunniga om processen för hur en man blir till och att utvecklandet av ett kön och sexualiteten är två separata processer. Ett kön är inte som en av eller på knapp, inte heller sexualiteten. Även om det finns en koncentration åt ett visst håll så finns det betydande avvikelser från det genomsnittliga. Andra medfödda avvikelser från det genomsnittliga har under historiens gång stigmatiserat enskilda individer och åsamkat dom ett onödigt lidande, att man idag inte ser dessa avvikelser som sjukdomar utan som en normal spridning i egenskaper hos enskilda individer är en korrigering av en felaktig föreställningsvärld, precis som man en gång konstaterade att jorden varken var platt eller det centrum kring vilken solen snurrade.

Undantaget Kina?

2008-04-08T08:13:00.008-04:00

Jag var ung vid massakern på Himmelskafridenstorg, alldeles för ung för att egentligen ha någon åsikt om det. Men om detta hade hänt idag så vet jag exakt vilken hållning jag hade tagit, att trots att man lyckades slå ner upproret så skulle jag ta det som ett tecken på att den kinesiska staten var på väg att vittra sönder, att en regering som svarar med sådant våld i inte kan överleva i längden. Jag vet inte vad tidningarna skrev, men det skulle förvåna mig väldeliga om de flesta västerländska gav uttryck för en annorlunda hållning.

I resten av världen har den här typen av förutsägelser oftast visa sig stämma, alldeles för brutala stater faller alltid till slut, men i Kinas fall verkar det som att man bara har stärkt sitt grepp om landet. Man har gett sin befolkning det man vill ha, visst förekommer det uppror i delar av Kina, i Tibet och i de västra provinserna, men att dessa glesbefolkade länder ska kunna rubba detta jätterike är otänkbart under en överskådligframtid. Särskilt som Kina tycks vara helt opåverkade av omvärldens fördömanden.

Så frågan är varför den kinesiska kommunistregeringen har lyckats behålla makten med att besvara politiska protester med våld, när andra stater inte har lyckats. Är framgången tillfällig eller komme man att lyckas behålla makten? Jag menar naturligtvis inget tusenårigt rike, utan under vår livstid.

Jag vet att Nehru en gång valde planekonomin som den indiska modellen för att han var så imponerad av Sovjet Unionens framsteg under Stalin, nu har jag naturligtvis inget minne av omvärldens syn på Sovjet under 50-talet. Men vad man har läst så var det Sovjet Unionen som då uppvisade en imponerande industriell tillväxt, en tillväxt som Indien då ville kopiera. Idag ser det annorlunda ut, Indien har valt en diametralt motsatt väg jämfört med den kinesiska, men de indiska kommunisterna, bl.a i Västbengalen vill forma Indien efter det kinesiska exemplet.

Khuda Ke Liye

2008-04-07T06:21:00.003-04:00

... är den första Pakistanska film som går upp på indiska biografer sedan 40 år, medans det naturligtvis är en positiv utveckling, så kan jag inte hjälpa att jag kommer med en negativ liten instickare, valet av tema på filmen är intressant. Den handlar om muslimernas situation efter 11:e september. Medans ämnet är mycket intressant ur ett minoritets perspektiv så kan jag inte annat än fascineras av att denna film är gjord i Pakistan, dvs ur ett majoritetsperspektiv.

Filmer och dokumentärer på samma tema har gjorts i Indien, i USA och i Europa under flera år nu, inte bara med avseende på muslimer efter 11:e september, utan även om homosexuella eller andra etniska minoriteter. Vad som är slående är den totala avsaknaden av filmer med ett minoritetsperspektiv från den islamska världen. Det handlar trots allt om en mycket stor grupp, där man i en mycket stor region av världen är majoritetsbefolkningen där det bor en hel del minoriteter. När kommer den första arabiska filmen om Sydasiatiska gästarbetare i Saudiarabien eller en Malayisisk film om religiösa minoriteter i Malaysia? En motsvarande brittisk film om vitas situation i Zimbawe, eller indisk film om hinduer i Bangladesh skulle (kanske med rätta) kritiseras för att vara nationalistisk eller att spä på religiösa/etniska motsättningar, ett minoritets perspektiv skulle tas som en utsräckthand,medans offernmentalitet snarare påminner om den trångsynthet som hinduer i Indien eller vita i USA visar när de protesterar mot positivsärbehandling av minoriteter.

John Adams - He United the States of America

2008-04-06T06:25:00.004-04:00

TV serier är lite utav min stora fritidssysselsättning, men det känns överflödigt att skriva långa hyllningsinlägg om Sopranos och The Wire eftersom det mesta förmodligen redan har sagts. I fredags började en av mina favoritserier Battlestar Galactica, där serien tagit en ny vändning och där vi återigen kan börja koncentrera oss på karaktärerna ombord Galactica istället för Cylonerna, det lovar gott.

En ny serie, jag skulle vilja rekommendera är om John Adams, en av the founding fathers. Som alla HBO produktioner, mycket ambitiöst gjord och dessutom fruktansvärt spännande. Dessutom är det en miniserie, så efter de sju avsnitten så behöver man inte vänta på någon andra säsong. Bara en sån sak, hur som helst, se den!

Nattens bästa kommentar!

2008-04-04T07:10:00.003-04:00

Priset går till en av sköterskorna på akutmotagningen där jag är nu.

Från en patient som nyligen brutit benet i en bilolycka men mest oroar sig över sin täppta näsa:

"I can't breathe"

"Ma'am, if you can talk, you can breathe...Ma'am, just calm down...Ma'am that hole in your mouth is bigger than the two holes in your nose! If you can talk, you can breathe!"

Missräkning?

2008-04-03T13:25:00.001-04:00

Price of Rice!

2008-03-29T11:21:00.002-04:00

Jag brukar regelbundet mest för att hålla upp det språkliga lyssna på bengaliska nyheter. Just nu rapporteras det väldigt om priset på ris som har stigit kraftig under de senaste åren. Indien som är en nettoexportör av ris i världen har höjt priset på exporterat ris med nästan 50% för att kunna hålla tillgången på ris och därmed priset på en acceptabel nivå. Så långt allt gott, att exportörer klagar på minskade intäkter från Mellanöstern och Östasien är väl inte så mycket att bekymra sig över i ljuset av de problem som skulle uppstå inom Indien i händelse av att priset steg för mycket.

Däremot har det blivit problem i grannlandet Bangladesh som är beroende av risimport från Indien och det rapporteras att priserna har börjat stiga så kraftig att de riskerar civil unrest, kan inte komma på det svenska namnet, och problem i Bangladesh innebär alltid problem i Västbengalen.

Detta är något som det börjat rapporteras om de senaste åren, att matpriser börjat stiga, parametrarna är många, ett är biobränslen, ett annat är ökade energipriser som naturligtvis även innebär ökad produktion av biobränslen men i förstahand innebär att matproduktionen fördyras. En utveckling som det är värt att hålla ögonen på.

Cat Scam!

2008-03-27T20:30:00.003-04:00

Nej nej, jag är inte mot privata intressen inom sjukvården och läkemedelsindustrin, jag är faktiskt helt övertygad om att de ger ett ovärderligt bidrag till hela mänsklighetens förbättrade hälsa. Det innebär inte att felsteg görs och därför ska de kontrolleras av myndigheter, medier och allmänheten. Reklam för mediciner och hälsoundersökningar är en särkilt snårig djungel. Man spelar enkelt på människors rädsla och behov av trygghet.

Förra månaden möttes jag och andra tunnelbaneresenärer i New York av uppmaningen "demand a cat scan", med antydningar som "5 out of 5 lung cancer survivors recommend a CAT scan", påståendet är vanligt, att om man upptäcker cancern tidigt så räddar det liv. Men CT Scan för att upptäcka lungcancer har bara använts på rökare över 40, så det finns ingen anledning för gemeneman att kräva en Cat Scan.

Som man har visat tidigare så har tidig upptäckt av lungcancer ingen påverkan på dödligheten och är ett exempel på lead time bias som lärs ut vid evidensbaserad medicinföreläsningar.

Detta är allvarliga frågor som man ännu inte har lyckats enas om, men sorgligt nog så struntar organisationen bakom demand a cat scan i det.

The availability of early detection for lung cancer is widely unknown, inexcusably underencouraged, underfunded, and underinsured. Just ask five-out-of-five lung cancer survivors. “While we wait for the cure, the biomarkers, the blood and saliva tests, we will use the early detection imaging and diagnostic tool we have available, right now. The 64-slice low dose CT scan.

Ett av sjukhusen som är länkade till siten är åtminstone ärliga, men jag tror tyvärr att få besvärar sig med att titta igenom hela informationen.

Sequoia’s lung cancer early detection program is a participating member of the International Early Lung Cancer Action Program (I-ELCAP).

I-ELCAP is the first research study of its kind involving a large number of hospitals that are evaluating the effectiveness of screening for lung cancer with low-dose CT Scanning...

...Who should get screened? We currently do not know what defines the ideal population for lung cancer screening (that is one of the goals of the study). Our screening program includes people 40 and over with a history of smoking or second hand smoke exposure.

Medans marknadsföringskampanjen var fruktansvärt oansvarig så hade personerna i deras medicinska team en mycket imponerande bakgrund, vars integritet man inte riktigt kunde ifrågasätta. Vad man däremot kunde fråga sig var om de verkligen stod bakom marknadsföringskampanjen eller om det var företaget bakom apparaterna som utnyttjade deras namn på ett försåtligt sätt.

Det visade sig minsann att det inte var en tillräckligt cynisk misstanke. Det visade sig att reklamkampanjen inte stöttas av CT Scan tillverkarna utan av tobaksbolagen!!

Idag släppte NY Times bomben:

In October 2006, Dr. Claudia Henschke of Weill Cornell Medical College jolted the cancer world with a study saying that 80 percent of lung cancer deaths could be prevented through widespread use of CT scans.

Small print at the end of the study, published in The New England Journal of Medicine, noted that it had been financed in part by a little-known charity called the Foundation for Lung Cancer: Early Detection, Prevention & Treatment. A review of tax records by The New York Times shows that the foundation was underwritten almost entirely by $3.6 million in grants from the parent company of the Liggett Group, maker of Liggett Select, Eve, Grand Prix, Quest and Pyramid cigarette brands.

The foundation got four grants from the Vector Group, Liggett’s parent, from 2000 to 2003.

Dr. Jeffrey M. Drazen, editor in chief of the medical journal, said he was surprised. "In the seven years that I’ve been here, we have never knowingly published anything supported by" a cigarette maker, Dr. Drazen said.

An increasing number of universities do not accept grants from cigarette makers, and a growing awareness of the influence that companies can have over research outcomes, even when donations are at arm’s length, has led nearly all medical journals and associations to demand that researchers accurately disclose financing sources.

Dr. Henschke was the foundation president, and her longtime collaborator, Dr. David Yankelevitz, was its secretary-treasurer. Dr. Antonio Gotto, dean of Weill Cornell, and Arthur J. Mahon, vice chairman of the college board of overseers, were directors.

Så efter att i åratal ha förnekat kopplingen mellan rökning och lungcancer så stöttar nu tobaksindustrin forskning som leder till att man upptäcker cancer. Då är väl allt bra efter denna nästan filantropiska handling av tobaksindustrin. Men tyvärr är det för tidigt att ta av sig de cynism-detektions-glasögonen:

Dr. Jerome Kassirer, a former editor of The New England Journal of Medicine and the author of a book about conflicts of interest, said he believed that Weill Cornell had created the foundation to hide its receipt of money from a cigarette company. "You have to ask yourself the question, 'Why did the tobacco company want to support her research?' " Dr. Kassirer said. "They want to show that lung cancer is not so bad as everybody thinks because screening can save people; and that’s outrageous."

Dr. Henschke’s work, while controversial among cancer researchers, has been embraced by many lung-cancer advocacy organizations, which have pushed for legislation in California, New York and Massachusetts to create trust funds to pay for lung cancer screening — often with language tailored to benefit Dr. Henschke’s group.

Ur det här perspektive verkar det fullständigt logiskt att ha en massiv reklamkampanj riktad till hela allmänheten istället för riktad reklam till rökare över 40 år. Hur annars ska man bygga upp i allmänhetens medveteande att rökning inte är farligt eftersom cancer kan upptäckas tidigt? Man kan t.o.m. tänka sig att tobaksindustrin försöker avsäga sig ersättningskrav från allmänheten genom att peka på all forskning de har bekostat: "Alla vet att rökning kan orsaka cancer, men alla vet också att cancer kan upptäckas ivid ett tidigt skede genom CT Scan och då är det inte farligt."

Så reklamkampanjens syfte är knappast att skydda allmänheten, utan för att skydda tobaksbolagen och avdramatisera riskerna med rökning.

In Urine we Trust!

2008-03-26T05:22:00.008-04:00

Länge sedan jag skrev något om min vardag. Detta är sista veckan på "the pain clinic" and I can't wait to get out of here. Den här perioden har påminnt mig om varför jag aldrig vill jobba på en mottagning. Jag menar, jag gillar att springa runt i vit rock och kolla folks reflexer med hammare as much as the next guy. Men känslan av belåtenhet över ett gott utfört arbete förvinner när man måste springa runt i kliniken och fråga do you have refferal and what's your insurance plan, ibland exploderar man faktiskt.

På den här kliniken får man dessutom ett väldigt skumt klientel. De tre senaste patienterna har på en direkt fråga förnekat att de använt illegala droger, när deras urinprov en halvtimme senare visat att de har kokain i kroppen.

uh-hum!

Att man ljuger i en desperat situation kan jag förstå, men de vet ju förhelvete att jag testar dom. Sen måste man komma in där som någon polis/mamma och läxa upp dom. Det är faktiskt inte så förvånande att flera av läkarna som jobbar här permanent visar klara tecken på polis/väktarsyndrom i sin bitterhet och misstänsamhet över allt och alla. Hoppas jag aldrig blir sådan.

Ett alternativ är kanske att de faktiskt var drogfria när jag frågade dom, men att jag är en sån ballbuster att de fick ett återfall mellan undersökningsrummet och toaletten.

Fast på Manhattan borde man kanske snarare fråga hur mycket kokain tog du förra veckan?, snarare än tog du kokain förra veckan?. Risken är bara att de svarar som den ene av patienterna "an 8-ball", sen står man där som en fågelholk och undrar vad det betyder.

Nåja, de är trots allt inte ensamma om att ljuga trots att de vet att de kommer att åka dit...

Islamofobi

2008-03-13T18:30:00.002-04:00

Det har funnits en diskussion huruvida det egentligen finns något som kan kallas för islamofobi, ifrågasättandet är inte irrelevant, kritik mot religion bör inte sammankopplas med rasism mot människor som härstammar kulturellt från en religion. För mig är islam i grund och botten ett rött skynke, jag är mycket negativ till väldigt många länder som har islam som statsreligion.

Det handlar inte om terrorism, det handlar om rasism, jag skulle vilja hävda att några av våra mest rasistiska samhällen är muslimska, Malaysia är det enda kvarvarande apartheid samhället idag, behandligen av sydasiatiska gästarbetare i arabvärlden är vedervärdig. Detta är inte extrem islamism, det är det vardagliga islamiska samhället som inte muslimer runt om i världen protesterar mot. Om detta rapporteras det väldigt lite, ja faktiskt inte alls.

Är detta relevant när man diskuterar islamofobi i väst? Nej, egentligen inte och det diskuteras faktiskt aldrig. Diskussionen handlar om att det finns muslimer i väst som propagerar för ett pan-islamistiskt samhälle som ska omfatta hela världen. Det må vara hänt att det finns enstaka galningar som faktiskt tror detta, enstaka galningar som faktiskt vållat en hel del skada. Men hotbilden är fruktansvärt överdriven, enstaka galningar ges en status man aldrig skulle ge en motsvarande höger eller vänsterextremist, trots att dessa båda grupperingar vållat oerhört mycket större skada i det svenska samhället, mord, attentat, skadegörelse och upplopp.

Västerländska missuppfattningar om Asiens kommunister/socialister.

2008-03-05T07:59:00.006-05:00

Under 60 och 70-talet tilldrog sig länder som Kina och Indien ett stort intresse bland unga västerlänningar, ett intresse som på många sätt levt kvar. Dessa länder sågs som ideologiska slagfält där alla aspekter av 68-rörelsens hjärtefrågor fanns representerade. Kolonialism, nord-syd, materialism, i synen på Indien togs fattigdomen inte sällan som något självvalt mycket pga Gandhis självvalda asketism. En asketism och anti-materialism som i väst av vissa grupper uppfattats som moraliskt överlägsen den västerländska materialismen.

Mycket felaktigt sågs Nehru som arvtagare av Gandhis principer. Under senare tid har det i akademiska skrifter uppmärksammats att Gandhi och Nehru på många sätt stod långt ifrån varandra i synen på Indiens utveckling, även i något mer popkulturella böcker som Zac O'Yeahs senaste bok om Mahatma Gandhi har det uppmärksammats att Gandhi och Nehru hade vitt skilda framtidsvisioner av vad Indien skulle vara. Men ändå ses den nuvarande tillväxt boomen i Indien (och Kina) som ett brott mot gamla principer.

Nehru hade tillskillnad från Gandhi en stor tilltro till industrialismen, han strävade i allra högsta grad efter att de indiska massorna skulle få en förbättrad materiell levnadsstandard. I västvärlden försvann detta i resten av hans omvärldsanalys, som i övrigt tilltalade 68-rörelsen. Synen på fattiga och rika i Indien, samt nord och syd i världen. Medans västvärldens kommunister/socialister främst strävade efter att utjämna skillnader mellan fattiga och rika, så kämpade Asiens kommunister/socialister främst för att industrialisera landsbygden.

Att Indien och Kina under många år stagnerade, i vissa fall försämrade sin levnadsstandard sågs i väst inte som något uppseendeväckande misslyckande, snarare ett normaltillstånd. I den mån det sågs som ett misslyckande, så ville man hävda att detta misslyckande hade sin grund i västvärldens behandling av tredjevärlden. Det inrikespolitiska livet i Indien gavs liten, ja egentligen ingen uppmärksamhet. Indiens utveckling skulle komma genom förändrad policy i väst, inte förändrad policy i Indien.

När nu Indien och Kina plötsligt har tillväxttal som närmar sig (och i Kinas fall överstiger) 10% så uppfattas det i väst som att man har svikit sina gamla principer, att någon fundamental förändring i synen på materialism och industrialisering skulle ha förekommit. När det snarare handlar om att man har ändrat väg för att nå det mål man alltid har haft, att industrialisera landsbygdens bönder, eller som Mao sa, ta det stora språnget.

Jag är just nu inbegripen i en diskussion med Per J Andersson om huruvida CPI(m) bryter mot sina ideal när de banar väg för TATA:s fabriker i Nandigram.

Han anser att det är ironiskt att bönderna i Avasari Khurd i Maharsahtra får bli delägare i de ekonomiska frizoner som byggs, medans bönderna i Nandigram (Västbengalen) bara körs iväg för att ge plats åt frizoner som drivs av delstaten. Själv ser jag det som ett naturligt utslag av de ideologier som styr Maharsashtra respektive Västbengalen. I Maharashtra har hänsyn tagits till att bönderna ägde marken som frizonerna har byggts på, därför låter man bönderna "köpa" andelar i frizonerna och genom dessa vinster ska välståndet sprida sig ut på Maharshtras landsbygd, i Västbengalen ses marken som en del av invånarnas gemensamma egendom som folket tillsammans tar del av. Inkomsterna är regeringens som man sedan rättvist ska fördela, genom pengar till utbildning, sjukvård och andra infrastruktur projekt som ska bana väg till Västbengalens fortsatta industrialisering. Precis som Västbengalen alltid har gjort.

Att Västbengalen misslyckats har alltid skyllts på korruptionen, på populistiska politiker och på orättvis handel gentemot västvärlden. Men nu har CPI(m) även uppmärksammat att deras egen hållning till företag och globalhandel kan ha varit felaktig, att den gamla protektionismen inte nödvändigtvis är rätt väg för att industrialisera den bengaliska landsbygden.

Men även den här gången hoppas CPI(m) naturligtvis på att tjänstemännen i Calcutta inte ska frestas att ta emot mutor, att politiker inte ska dela ut pengar till diverse projekt som valfläsk för att få röster och man har nogrannt sett till att inte välja multinationella företag till Nandigram och Singur eftersom multinationella företag aldrig kan vara indiska utan bara västerländska. Den här gången ska naturligtvis förbättringarna inte bara komma Calcuttas statsbefolkning tilldel, utan även sippra ut till landsbygden. Nu gäller bara att få stopp på den korruption som har präglat CPI(m):s 40 år vid makten, annars finns det risk för att CPI(m) misslyckas åter en gång, om så händer frågar man sig vilka lärdomar CPI(m) ska ta då. På det nationella planet drog Congress, som tidigare hade mer eller mindre samma syn på Indiens industriella utveckling som Bengalens CPI(m) har idag, långtgående ideologiska slutsatser.

Naomi skriker på vargen.

2008-03-03T07:56:00.003-05:00

Ett trist sak med dagens debatter är att så många "skriker på vargen", risken blir att man isolerar sig och inte kan tas på allvar av de som inte redan är frälsta. Senaste exemplet är Naomi Klein, som i princip har gjort karriär på den här typen av överdrivna domedagsutspel.

Idag har Naomi Klein fått en artikel översatt på Aftonbladet kultur, där det hävdar att det förs en rasistisk kampanj mot Obama som har fått bilden av honom att darra.

Som exempel tar hon en bild av Obama på besök i Kenya iklädd en traditionellt muslimskdress. Hon ser detta som ett exempel på en tilltagande hätsk islamofobi. Men om vi istället tar ett steg tillbaka och undersöker vad som egentligen har hänt. Trots kriget mot terrorismen och trots att en av USA:s huvudmotståndare under detta krig ett tag hette Hussein i efternamn, så är den hetaste kanidaten till president posten just nu Barack Hussein Obama.

Det är helt sant att Barack Obamas motståndare försökt utnyttja hans namn och hans bakgrund mot honom, men tillskillnad mot vad Naomi Klein påstår så har detta inte fått bilden av Obama att darra. Tvärtom står han starkare just nu än någonsin tidigare under valkampanjens gång. Samma sak var det när John F Kennedy var president kanidat under 60-talet, motståndarna försökte utnyttja hans katolska bakgrund mot honom, men detta var knappast ett utslag av en tilltagande anti-katolicism i det amerikanska samhället, snarare var det motsatsen. Det samma kan man säga om dagens val, att Barack Hussein Obama har chansen at vinna det amerikanska president valet är ett tydligt exempel på att USA är både färg och namn blindare än något annat land i västvärlden. För det är ju inte precis så att Barack och Obama är några typiskt kristna amerikanska namn.

Sky is the limit?

2008-01-28T18:30:00.001-05:00

En Mormon, som lyckas bli vald till Guvernör som representant för det Republikanska partiet i Massachusetts. Klarar inte han av allt?

Världens billigaste bil!

2008-01-10T14:23:00.000-05:00

Tata bygger världens billigaste bil. Det finns många aspekter på det hela. Miljö aspekten naturligtvis, men det tror jag garanterat avhandlas lite varstans.

En sak som slår mig är att det i samtliga medier rapporteras som att Indien bygger världens billigaste bil, när det i själva verket är ett indiskt företag som gör det. Nej faktum är att Indien en gång i tiden försökte bygga en "folkets bil" under ledning av Sanjay Gandhi, Indira Gandhis äldsta son och egentliga tronarvinge. Ett projekt som misslyckades fullständigt. Ett bättre exempel på det gamla planekonomiska Indien och nya marknadsekonomiska Indien går nog inte att finna. Vi får se om Tatas bil blir framgångsrikare. Samma aspekt kan man också lägga på att världens billigaste bil ska byggas i Indien och inte i Kina. Kina som trots allt har en betydligt större del av bilmarknaden än Indien.

En annan sak som slår mig ä att Indien kan få sitt första varumärke. Detta är en bil med en helt egen nisch. När japanska och koreanska företag slog igenom på bilmarknaden så var det på de redan etablerade ländernas villkor, ett faktum som gjorde att japanska och koreanska bilmärken till en början försökte dölja sitt ursprung eftersom det ansåg vara billigt. Men den här bilen ska tvärtom vara billig.

Tidigare har utveklingsländernas framfart i globaliseringens tidevarv främst utmärkt sig med att utvecklingsländer bygger billiga produkter för utvecklade länder. Här har vi för första gången en produkt som endast är till för utvecklingsländernas marknad. Det är en helt ny sida av globaliseringen som öppnas upp och det kommer att förändra debatten radikalt.

En annan intressant detalj är att samma företag har köpt Rover och Land Rover, en händelse som på många ställen beskrivs som att Indien köper upp brittiska märken. Den här nationalistiska aspekten är intressant, att så många blandar ihop Indien med indiska företag.

Obamania!

2008-01-08T17:48:00.000-05:00

Så fel jag hade.

Rudy Giuliani, jag trodde verkligen att han skulle vinna. Men vilken clown han framstår som just nu. Han kommer inte ens att bli Republikanernas kanidat, en liten brasklapp får man väl lägga in, Giuliani har inte satsat speciellt mycket på de två första primärvalen. Men ändå, han känns oinspirerad, hycklande. Hans största problem är förmodligen att nå ut till Republikanernas väljarbas som skiljer sig åtskilligt mot de väljare han vände sig mot i NYC.

Obama däremot, som han rullar på. Han lyckas dessutom bli populär bland de Republikanska väljarna. Trots att han historiskt står en bit till vänster om Hillary, men Republikanerna hatar verkligen Clinton.

Jag dras med i Obamania. Jag vet inte varför. Han driver inte mina frågor, i en del frågor håller jag inte med alls. Är det karisman? Karisma har han. Eller är det för det enorma symbolvärde en svart amerikansk President skulle ha? Det spelar roll inte bara i USA, det spelar roll i hela världen. Det handlar inte bara om svarta. Det handlar om religiösa och etniska minoriteter över allt i världen.

Alla känner till den amerikanska rasproblematiken. Inte för att problematiken är störst där. Det är den inte. Men vi har sett den på film, läst om den på historielektionerna. Amerikas historia är vår historia. Just därför är den svarte mannen symbolen för världens minoriteter och när en svart man kan bli världens mäktigaste man så betyder det något för alla minoriteter. Var det inte i samband med den amerikanska medborgarrättsrörelsen som kolonialväldet började falla samman. Visst var Indien först och visst inspirerades Martin Luther King av Gandhi. Men det dröjde ändå 15-20 år innan kolonialväldet började rämna.

Framför allt tänker jag på hur otänkbart detta var på 90-talet. En svart amerikansk President? Det var Tiger Woods som bröt barriärerna.

Om Barack Obama svärs in som President så kommer det att bli en av de viktigaste milstolparna i historien. Barack Hussein Obama dessutom, sug på den.

Men, jag säger Men. Om Republikanerna väljer en mittenkandidat. Kan då Obama vinna i Florida, i södern eller i Ohio. Kanske blir det något så orevolutionerande som John McCain.

Dumma amerikaner?

2007-12-11T06:38:00.000-05:00

Ibland är det inte lätt för oss som försöker förklara för europeér att amerikaner inte är mindre allmänbildade, att det är ungefär lika självklart för amerikan att veta vad Norges huvudstad heter som det är för en europé att veta vad Ohios huvudstad heter. Men ibland är det svårt, som när Vita Husets pressekreterare inte känner till Cuban Missile Crisis. Historien blir nästan värre av att hon inte tycker att historien är pinsammare än att hon kan berätta om det som en lustig anekdot.

Ron Paul

2007-12-10T15:56:00.000-05:00

För nångra månader skrev jag att min favorit kandidat i valet var Ron Paul. Fast jag gav inte honom speciellt stora chanser. Men Ron Paul har märkts förvånansvärt mycket i valdebatten, kanske framför allt för att han står för traditionella Republiksanska värderingar, som icke-interventionistiskt i världspolitiken, ett tillbakadragande från organisationer som FN och NATO, att ge tillbaka makten till delstatsregeringarna. I mångt och mycket kan han sägas vara de Ny Konservativas motsats, trots att han tillhör samma parti. En sann konstitutionalist helt enkelt.

Tror fortfarande inte att han vinner och skulle han bli Republikanernas kandidat så kommer de förmodligen att få rekordlåga siffror. Det är en sann radikal och långt ifrån en mittenväljare, samtidigt som han inte har ett speciellt stort stöd bland de väljargrupper som har lyft fram de nuvarande Republikanerna till makten. Trots det, kanske han kan stå för samma nydanande som Barry Goldwater för 40 år sedan, även han gjorde ett uselt val 1964 men sägs ha lagt grunden för den Republikanska rörelse sprungen ur den Evangeliska rörelsen som format USA under de senaste 25-30 åren. Ja faktiskt även under Clintoneran, då ett tag Newt Ginrich framstod som USA Premiärminister och Clinton en symbolisk President.

Ron Paul kan kanske fånga den växande Libertarianska rörelse som har sitt starkaste fäste i Colorado

Revolutionen i Skarpnäck!

2007-12-06T08:22:00.000-05:00

Mycket Linton nu... men jag skrattade så att jag höll på att ramla av stolen när jag läste detta.

När Chávez i måndags storstilat förlorade sin uppmärksammade folkomröstning gick luften ur de två lägren av liberaler och kommunister som länge exploaterat det fattiga Venezuela som en virtuell lekplats för politiska fantasier. Skoj att ha, för den som slipper delta.

Radikal medelklass i Europa har sedan 1950-talet använt Latinamerika som duk för politisk exotica som saknas hemma, och med Venezuela har nu traditionen förts in i nya seklet. Vad som är sant och ej spelar ingen roll då det viktiga är bilden.

Jag har visserligen alltid hävdat att det var Asien som stod för denna politiska exotica, i Mao, Ho Chi Minh och Indira Gandhi. Fast tanken slog mig också när jag bodde i Malmö under upptakten av Irak kriget, att alla demonstranter mot kriget var svenskar, likaså de varmaste förespråkarna.

Att bekämpa rikedom eller att bekämpa fattigdom.

2007-12-05T17:23:00.000-05:00

Jag läser Magnus Lintons analys av folkomröstningen i Venezuela om den har jag inte att säga så mycket. Men jag fastnar på några av kommentarerna ill artiklen.

bl.a frågar sig Sonia, varför finns det ingen mjölk i Venezuela? Det borde inte vara problem i ett land som är världens femte största oljeexportör, på det svarar Linton:

"mjölkbristen är signifikativ för chávez taskiga tänk kring marknadsfunktioner (han vill, liksom de ditresta radikalerna, att världen ska fotas på altruism i stället för egoism) o har därför statsbestämt priset på mjölk, dvs slagit fast att det ska vara lågt så alla ska kunna köpa denna basvara. fint tänkt, men problemet är att producenterna då tjänar så lite på sin mjölk att de i stället producerar olika sorters exklusiva ostar som de får mkt mer betalt för o resultatet blir att basvaran mjölk inte finns till varken fattig eller rik. kuba är ett slags miljondubbling av denna sorts problem."

Det påminner väldigt mycket om Indira Gandhis "License Raj". Där företag inte skulle få växa ig för stora och därför bara fick producera en av staten fastställd kvot. Ekonomin sågs som ett nollsummespel, är någon rik så är pga att någon annan är fattig. Alltså förhindrar man att folk blir rika. I Indien och större delen av Asien har man efter decennier av dålig ekonomisk tillväxt lämnat det här tänkandet, men det lever och frodas fortfarande bl.a radikaler i Europa och hos diverse Latinamerikanska politiker.

Det är fattigdomen som ska bekämpas, det gör man genom att låta staten ge riktad subvention till behövande vad det gäller livsmedel, bostäder eller sjukvård, utan att bry sig om ifall producenterna blir rika på det.

Fråga om Malaysia och Israel.

2007-12-04T20:06:00.000-05:00

Kan någon förklara för mig varför det aldrig talas om Malaysias apharteidlagar?

Flockmentalitet?

2007-12-04T19:09:00.001-05:00

Jag har nuförtiden en flickvän som bor på västra sidan av Manhattan, samtidigt som jag är på ett sjukhus på östra sidan av Manhattan. För att ta mig dit så brukar jag ta bussen som går precis utanför hennes bostad, eftersom busshållsplatsen ligger precis vid en tunnelbaneuppgång så brukar det vara 40-50 personer som står vid stoppet. Många som bor utanför Manhattan tar tunnelbanan in och bussen tvärs över Manhattan.

Jag är inte speciellt förtjust i folksamlingar (man kan undra vad jag gör i New York) särskilt när jag har böcker, träningskläder etc att bära på i en fullsmockad buss. Jag har räknat ut att det är ungefär 30% chans att komma på första bussen som åker förbi, och ungefär 80% chans att komma på den första eller andra bussen, vill det sig riktigt illa så kan man få vänta på fyra bussar innan man kommer på. Om första bussen är rejält fullsmockad, så är andra bussen ofta lite mindre full. Ibland är det så mycket folk att när bussen kommer så hoppar folk på där bak, vilket betyder att 1) de betalar inte och 2) de som stått i kö till den första dörren inte kommer på. Frustration!!!

Det är ungefär 5% chans att få en sittplats överhuvudtaget på bussen, vilket under vintern är rätt jobbigt. Folk har mycket kläder, det är blött och snöigt, man ska hålla i två väskor osv. Bussresan tar 20-25 minuter.

Så för en tid sedan så började jag hoppa på en busshållsplats som ligger 300 meter från tunnelbanestationen. Där är köerna betydligt kortare och sannolikheten att komma på första bussen är 90% och att få en sittplats nästan 50%. Väl värt att gå de extra meterna, det är i undantagsfall som jag möter en buss på vägen till de n andra busshållsplatsen som jag eventuellt hade kunnat hoppa på vid den första. Jag kommer alltså egentligen snabbare på bussen och kan därmed ligga längre i sängen! Sedan jag började med detta så har jag inte tagit bussen vid ett nda tillfälle från den närmsta busshållsplatsen. Jag kan sitta ner och lyssna på musik och min lunchlåda slipper bli krossad...

Det som förvånar mig att jag under denna tid aldrig sett någon gå från busshållsplatsen som ligger vid tunnelbanestationen till den som ligger 300 meter bort. Förhållandena är uppenbart mycket bättre på den bortre hållplatsen och man kan se hållplatsen med blotta ögat. Dessutom kan man köpa en kopp kaffe på vägen dit! Själv är jag naturligtvis nöjd med att jag är ensam om att utnyttja denna "genväg" till sittplatserna. Men det är inte utan att man undrar varför jag är ensam om det.

1) Passagerarna tycker inte att det är värt mödan att gå de 250-300 meter för att förbättra en kort men bedrövlig uplevelse.

2) Efter att precis ha åkt med tunnelbanan under New Yorks vansinniga morgonrusning så är de redan så pass nedbrutna och deprimerade att de inte kan anamma den energi som krävs för att förbättra sin situation.

3) Tanken slår dom aldrig.

4) Det står en flock vid den första busshållsplatsen, många av dom som de redan sett på tåget dit. Folk vill vara en del av flocken och känner sig trygga i den. Om alla andra dessutom gör det så måste de ha rätt. En miljard kineser kan inte ha fel, som reklamen för kinapufar sa en gång i tiden.

Nummer tre verkar uteslutet. Visst tog det ett tag innan jag började fundera på möjligheten, men folk åker där ndå dagut och dag in, kanske under flera år. Jag började tänka på det redan efter någon vecka. Efter jag tänkt tanken så gick jag igenom punkt nummer ett det verkade inte värt mödan, men tillslut blev jag tillräckligt irriterad. Eftersom jag har åkt in från Brooklyn ett flertal gånger så har jag full förståelse för nummer två, men även det borde vara en övergående fas, blott något som gör att det tar längre tid att ta det första steget.

Naturligtvis är allt en kombination, men skulle jag välja en punkt så är det nummer fyra. Flockkmentaliteten. Jag underade själv ett tag på varför ingen annan gjorde det, det var så uppenbart, kanske skulle det ta för lång tid och man skulle missa för många bussar och därmed komma fram senare. Men så är INTE fallet. Folk är helt enkelt trygga i sin flock, det är vad jag tror.

Blogguppehåll?

2007-12-04T18:06:00.000-05:00

Om det finns några kvarvarande läsare på denna blogg så har ni nog märkt att det blivit allt färre inlägg den senaste tiden och att inläggen ändrat något i karaktär. Jag har inte slutat blogga, jag gillade att skriva på bloggen och ett tag hade jag faktiskt helt ok med trafik här. Men tid är onekligen en bristvara, mest pga att jag är så mycket på sjukhuset, tråkigt nog eftersom jag förmodligen aldrig haft mer att skriva om. Patientfallen och den merikanska sjukvården, intressant ur många aspekter. Jag gillade också den interaktion jag hade med många av er som skrev och kommenterade mina inlägg och på vars bloggar jag själv kommenterade.

Jag lägger inte av att blogga, men på obestämd framtid så kommer det nog att se ut som det gjort sista tiden. Inte mycket genomtänkta inlägg, utan mest något spontant när andan faller på. Men jag hoppas att det blir på återseende igen, när tiden finns. Tills dess, så får ni ha det så bra!

Jag kommer att hålla på Frankrike!

2007-12-02T18:27:00.000-05:00

Vem hade trott det? Egentligen handlar det mest om antipatier snarare än sympatier. Antipatier är sällan sympatiska, men efter VM så drabbas jag av en våg av illvilja mot italiensk fotboll. Det har inget med det vanliga tuggandet om eventuella italienska filmningar att göra, ar alltid tyckt det varit en otroligt tramsig debatt. Egentligen hade det inte så mycket med vad Materazzi eventuellt må ha sagt till Zidane innan den danskaskalle. Egentligen är det mest för att den italienska fotbollen reagerade på ett väldigt osympatiskt sätt efter åt, spelare som supportrar, apljuden mot de svarta spelarna i Frankrike för at ta ett exempel. Detta osympatiska drag manifesterades i min värld av en person i synnerhet, Markus Birro.

2007-12-01T17:51:00.000-05:00

Läste precis om Zaida Catalans beef med den svenska vänstern angående Hugo Chavez. Har egentligen inget att säga om Chavez själv, men reflekterar egentligen mest över att de som attackerar henne hårdast uteslutande är svenskar. Det känns igen från andra konflikter, helsvenska vänsterpartister sluter mangrant upp bakom nån maktgalen despot i ett litet land, långt iväg. Ibland åker de t.o.m. dit i en vecka och refererar till detta besök. bl.a annat har man hör Kalle Larssons varma uttalanden om Nepals kommunistregering eller America Vera Zavala om Keralas dito, det var ärligt talat så att man låg dubbelvikt av skratt.

Bestialiskt

2007-11-07T19:42:00.000-05:00

Läste precis att Björn Söderbergs mördare blivit antagen till Karolinska Instititutets läkarutbildning, Sveriges enda högstatusutbildning enligt alla internationella rankinglistor. Det är ganska intressant att en viss typ av yrken drar sig till en viss typ av människor, läkaryrket är ett av dom, men långt ifrån det enda. Även vi här på Columbias läkarutbildning hade en känd våldsbrottsling i klassen men han valde efter all uppmärksamhet att avgå.

Jag håller fullständigt med om att man efter avtjänat straff har sonat sitt brott, allt annat vore orimligt. Samtidigt anser jag att det är lika rimligt att dömda pedofiler inte jobbar på dagis trots att de avtjänat sitt straff.

Jag känner inte den här mannen, lika llite som jag känner någon pedofil som avtjänat sitt straff. Vad jag däremot minns var mordet på Björn Söderberg, ett sällsynt planerat och bestialiskt mord, inte handlat i affekt, utan en iskall planerad avrättning av en politisk motståndare. Att han undgick livstid kan nog enbart förklaras med hans relativt unga ålder. Bör han kunna bli läkare? Hade jag varit homosexuell, invandrare eller helt enkelt politisk motståndare, så hade jag tänkt mig för två gånger innan jag satt mig i händerna på den här mannen. Lika lite som jag sänt mina barn till en dömd pedofil.

Undantagstillstånd i Pakistan

2007-11-05T03:55:00.000-05:00

Det är på riktigt i Pakistan nu.

Jag skrev om det lite i Maj, 1, 2.

Al Gores eventuella presidentkanidatur.

2007-10-12T08:38:00.000-04:00

När medierna började snacka om att Al Gore skulle använda Nobels Fredspris som en plattform för sin presidentkanidatur så var min instinktiva reaktion att börja skratta, att få Nobels Fredspris skulle snarare vara en belastning än en tillgång var min första tanke. Men när jag har tänkt igenom saken så är jag inte helt säker. Nu när Bushepoken går mot sitt slut och han allt mer börjar framstå som den mest svartmålade POTUS genomtiderna, ja faktiskt mer än Nixon, så börjar Al Gore allt mer framstå som det som kunde ha varit.

Al Gore som i många många år har han varit en stor förlorare, han som inte ens lyckades vinna trots att han vann, framstår som allt mer statsmannalik och i allra högsta grad som en vinnare. Nog skulle allt detta kunna resultera i en presidentkanidatur? Ibland måste man dock påminna sig om att man bor i New York, i min umgängeskrets skulle Al Gore alternativ Barak Obama vinna en landslide victory. Men i den verkliga världen så är det dock Hillary Clinton som har initiativet, överlägset dessutom. Man kan dock fårga sig om det beror på henne eller om det beror på att man minns Clintonepoken som så mycket bättre än Bushepoken. Samma sak skulle naturligtvis kunna tala till Al Gores fördel. Eller så blir han kanske Vice President igen bakom Hillary.

När man blir rädd för sig själv.

2007-10-11T13:27:00.000-04:00

Det skrivs inte så mycket här längre. Det bror på att jag spenderar huvuddelen av dygnets timmar på ett akut sjukhus på Manhattan. Jag skulle vilja skriva att jag äter, skiter, sovar och jobbar men det skulle näst intill vara en lyx. Men det finns saker att skriva om helt klart. Framför allt när det kommer in misshandelsfall, gängslagsmål och diverse skottlossningar, man blir rädd för hur snabbt ens fördomar kommer upp på ytan och hurhämndlysten man tenderar att bli.

Tanken slog mig när jag läste om Rödeby historien hemma i Sverige. Min första spontana tanke var, det var rätt åt honom. Det värsta är att inte ens när jag tänkt igenom saken så kan jag förmå mig själv att tänka att det inte var rätt åt honom, även om jag känner på mig att det är fel att tycka så. Hemskt!

Sexmissbruk?

2007-09-05T10:20:00.000-04:00

Jag har med stigande förvåning läst SVD:s artikelserie om sexmissbruk. Tidningen som jag förövrigt räknar som Sveriges bästa. Vem släppte igenom det här? Men i det här fallet undrar jag om de behagar skämta. Det ska tydligen finnas en diagnos på allting.

Efter att ha läst om ensamseglaren och läkaren Roger Nilssons tillsynes avundsvärda liv, bortsett från att han är närmare 60 år och utan någon familj, så började åtminstone jag skratta. Egentligen är ju killen bara en livslevande "Jack", som önskar att man alltid var tonåring.

Intimitetsrädsla, visst kan folk ha det. Visst kan det yttra sig i många tillfälliga sexuella förbindelser, lika väl som inga sexuella förbindelser alls. Då är det intimitetsrädsla och inte sexmissbruk, för annars borde avsaknad av sex också kallas för sjukdom.

I Roger Nilssons fall verkar det dock mest ha handlat om en man som inte riktigt har velat växa upp. Alla har vi väl haft den känslan någon gång, nu när jag börjat närma mig 30 år och mina vänner hemma i Sverige allt oftare börjar gifta sig alternativt skaffa barn så känner jag det dagligen. Jag är hellre singel i NYC än gift med ett radhus i Dalby, nu när jag är 30 år, kanske när jag är 40 år men defenitivt inte när jag har fyllt 50 år.

Istället för att läsa Roger Nilssons bok så kan man istället titta på Rob Lowe i St Elmos Fire.

Fildelning

2007-09-03T12:24:00.000-04:00

Jag har under de senaste dagarna laddat ner tre långfilmer och fyra säsonger TV-serier, helt gratis. Idag såg jag att det hemma i Sverige framfördes ett nytt förslag på hur fildelningen ska stoppas, förståeligt tycker jag. Att jag laddar ner film efter film och serie efter serie är knappast hållbart.

Samtidigt borde det ligga i film och TV-bolagens intresse att på egenhand förhindra fildelningen, precis som bilföretag satsar på säkra lås eller forskningsföretag försöker skydda sina upptäkter. Det är knappast rimligt av bolagen att förvänta sig att samhället ska jaga 10% av befolkningen.

Själv köper jag alltid datorprogram och TV-spel trots att de går att ladda hem, jag gör det för att de kan erbjuda mig något en nerladdad kopia inte kan göra. På TV-spelen kan man t.ex ställa upp i diverse onlineturneringar. Vad film och TV-bolagen ska göra kan jag inte riktigt komma på just nu, men det är å andra sidan inte mitt problem. Däremot så är jag helt övertygad om att det kommer att forsätta göras filmer och serier trots fildelningen.

Kränkta afrosvenskar.

2007-08-25T03:25:00.000-04:00

Detta är faktiskt lite roligt. Men det pekar även på ett intressant fenomen, nämligen det västeuropeiska fenomenet att kunna vara kränkt å andras vägnar. Det är något jag vågar lova inte existerar i någon annan kultur. Man skulle kunna säga att det finns naturliga historiska orsaker, men inte ens det är jag säker på att det stämmer eftersom de flesta folk, länder och kulturer under historiens gång har dominerat varandra, t.ex så var Indien koloniserat av de muslimska moghulerna före portugiser, britter och fransmän kom.

Men ändå, all vi med invandrarbakgrund uppväxta i ett svenskt invandrartätt område vet vad jag talar om, den strikta hierarki som råder mellan olika folkgrupper, där albaner och östafrikaner är lägst på rangordningen, samt araber och fd-jugoslaver högst. Asiater (då menar jag ur kulturellt hänseende, dvs från Indien och österut), faktiskt oberoende av var de är ifrån lyckas med konststycket att vara föraktade av samtliga folkgrupper, samtidigt som de själva föraktar samtliga, särskilt om man som i mittfall kombinerar den indiska bakgrunden med en judisk. Man skulle kunna säga att asiater anser att det finns invandrare och asiater, en indier, kines, vietnames eller thailändare känner sig oftast inte speciellt berörda när det svepande talas om invandrare i det svenska samhället.

Jag glömmer t.ex aldrig min libanesiske vän Charbel och hans otroliga förakt för afrikaner och hur han på ett otroligt patroniserande sätt alltid talade om Indien. Jag kommer ihåg hur jag med ett gäng från forna Jugoslavien och Tunisien (på 90-talet) en gång diskuterade hur välutvecklat forna Jugoslavien och nord-afrika skulle bli och hur jag försökte få respekt genom att säga att Indien också skulle ha en hög tillväxt i framtiden, ett påstående som möttes med ett otroligt hånfullt gapskratt.

Rasism i dessa områden innebär, precis som för afrosvenskarna, att din folkgrupp inte tas på tillräckligt allvar. För Charbel var rasism att svenskar inte förstod att Beirut varit Mellanösterns Monte Carlo, att det varit den västerländska religionens vagga. En neger, var däremot ingenting annat än en neger.

Samma fenomen kan man säga existerade i Indien, även om det bättrat sig en hel del under de senaste åren. Då allmänheten kunde klämma ur sig helt otroliga saker om andra länder, samtidigt som man kunde bli upprörda över minsta lilla rapport om att någon indier varit inblandad i någon dispyt någonstans i Europa.

Nej afrosvenskarnas reaktion är väldigt förväntad, det är bara västerlänningar som klarar av att vara kränkta och indignerade å afrikaners, arabers osv vägnar och det måste jag påpeka, det finns ingenting som är så patriniserande som någon vänsterpartist som berättar för mig att jag blivit kränkt utan att man förstår varför.

Kulturvänsterns världsbild!

2007-08-22T05:51:00.000-04:00

När Ingvar von Malmborg säger Europa menar han det i dess vidaste bemärkelse och även film från tredje världen skulle vara intressant.

Fick mig osökt att tänka på en granne i Sverige (för några år sedan), som glatt berättade för oss att hon också skulle till Asien i sommar (med anledning av att vi skulle till Indien), närmare bestämt Turkiet. Naturligtvis föredrog hon fransk film.

Tillbaka i NYC

2007-08-20T04:23:00.000-04:00

Tillbaka efter en dryg månad i Indien, det slog mig att jag de senaste åren tillbringat en oerhörd massa tid i Calcutta. Total lite drygt fyra år av mitt liv, faktiskt tillräckligt mycket för att känna mig hemmstadd i stan.

I Indien såg jag dessutom att det gjorts två filmer om personer med min bakgrund.

The Namesake, om en bengalisk familj som flyttar till NYC.

samt, The Bong Connection, om en kille från Calcutta som flyttar till USA, och en indier från NYC som flyttar tillbaka till Calcutta. Den sist nämnde skulle faktiskt kunna vara jag, även om jag inte riktigt tänkt mig att flytta till Calcutta så har jag expanderat min bas där så att säga. I form av att jag köpt två lägenheter och disktureat att starta ett företag, dock har jag fortfarande för avsikt att arbeta som läkare så vi får se hur det blir med det tidsmässiga.

Har inte sett någon av filmerna än, men jag köpte DVD:n.

Dessutom har jag just suttit och lyssnat på Studio Ett och Godmorgon Världens Indien program med anledning av 60 års dagen. Eftersom Public Service alltid får reflexmässig kritik av mig så får jag den här gången berömma dom. Mycket bra och korrekt beskrivning av känslorna i Indien när det gäller självständigheten, faktum är att indierna i studion förmodligen var mest fel ute, vilket kan förklaras av att de var från södra Indien. Det var i Punjab, Kanshmir och Bengalen delningen skedde och där firas det ingen självständighets dag, det skulle vara alldeles för vulgärt.

2007-07-17T11:42:00.000-04:00

Jag stitter och scannar in gamla familje foton och lägger upp på flickr, jag skriver rätt utförligt om vad vi gjorde, vad vi minns osv. Sen sitter jag och tittar på det och blir upprymd, glad, det känns nästan som att vi är tillsammans igen. Av någon anledning kommer jag då att tänka på en scen ur Harry Potter (av alla filmer...) när Harry Potter sitter och tittar in i det förflutnas spegel. Då han får se sig själv med sina nu bortgågna föräldrar, han sitter där timme efter timme, tills rektorn hittar honom. Han varnar honom över att förlora sig själv i gamla minnen, att många har blivit sittande i år framför den där spegelbilden. Det var ganska fint tyckte jag, att man måste gå vidare. Inte för att jag tänker sluta med mitt projekt, men jag får inte glömma att leva.

2007-07-10T12:59:00.000-04:00

Så rätt han har Birro. Lättjan är din största fiende.

Lättja kan få ett helt verksamt, starkt och underbart liv att frysa till is, att bara smulas sönder, att tappas på all betydelse.

Det är synd eftersom ingen ännu vet vad som händer när man dör.

Hur många tror ni ligger på sin dödsbädd och minns alla sina stunder av lättja, av platta, meningslösa skratt, alla stunder av ofruktsam leda?

Livet ställer stenhårda krav på oss.

Det gör livet rätt i.

Vi är skyldiga att leverera, att stampa fram ett eller annat fotavtryck innan vi dör.

För dör gör vi.

Det är en sak vi kan vara lättjefyllt säkra över.

Stampa fram ett fotavtryck, jag kunde inte sagt det bättre själv. Men vad är det vi minns i våra sista ögonblick? Familjen, det tror jag förblir det fotavtryck vi minns allra bäst.

Thomas, Jan och Markus

2007-06-24T17:14:00.001-04:00

Tack för era värmande ord.

2007-06-17T12:50:00.000-04:00

Det var bara vi tre, inga mor&farföräldrar, inga mostrar, inga farbröder. Bara mamma, pappa och jag. Det kan låta lite sorgligt och lite ensamt, men jag tänkte aldrig på det. För mig var det familjen. Därför stod vi också varandra mycket nära, närmre än andra familjer runt omkring oss kändes det som. Av min livshistoria kan man säkert få för sig att jag är något utav en självständig vagabond, men inget kunde vara längre från sanningen. När jag bodde i Malmö/Lund så åkte jag hem en gång i veckan, efter att min mamma gått bort så åkte jag hem till pappa oftare än så. I praktiken hade jag lägenheten i Malmö som övernattningslägenhet.

Men det var också smärtsamt, jag hade svårt att hänge mig till någon annan, jag hade ständigt gnagande skuldkänslor när jag lämnade min pappa ensam. För min dåvarande flickvän var det jobbigt att ständigt komma i andra hand, jag kunde knappt åka iväg på semster i en vecka utan att må dåligt av det. Det var endast från min sida, min pappa ställde aldrig några krav på mig att jag skulle umgås med honom, tvärtom så ansåg han alltid att det var dags för mig att ta hand om mitt liv. Jag tror det var därför som han var så mån om att flytta tillbaka till Indien, för han ville inte att jag skulle få dåligt samvete över att lämna honom. Därför skulle han lämna mig.

Men jag tyckte om att vara hemma hos pappa, det var värt en timmes pendlande från Malmö. Jag tittade på TV, han läste någon bok. Jag gjorde allt som oftast någon pastarätt. När min mamma levde så lagade hon kyckling och fisk på bengaliskt vis. Ibland åkte jag hem på söndagar bara för att få äta och hon skickade med mig lådor med mat att frysa in nere i Lund. Jag kommer ihåg sista maträtten hon lagade åt mig innan hon åkte in på sjukhuset. Ilish fiskgryta, fast med makrill som påminner väldigt mycket om Ilish. Annars var det alltid kycklinggryta på söndagar, med äppelpaj som efterrätt. Sen åt jag resterna till kvällsmat. Ibland gjorde hon våfflor, som vi åt tillsammans med kycklingrytan, jo det är sant... Min pappa lagade däremot aldrig mat så länge min mamma levde, därför blev jag förvånad och stolt över hur bra han blev på det efter hennes bortgång. Han gjorde kycklinggryta, fiskgryta, grönsaksröran och linssoppan. Han har noggrannt skrivit ner recepten för hand i ett litet anteckningsblock. Men trots detta så tyckte han aldrig om att laga mat, han gjorde det bara för min skull. Jag tror han saknade mamma som mest när han stod vid spisen, hon brukade stå och röra om i grytorna medans han hackade löken.

2007-06-17T04:35:00.000-04:00

Minnas, jag vill minnas. Vi tog inte speciellt många fotografier i vår familj och 90% av alla fotografier är på mig som barn. Men minnena finns kvar hos mig i mitt huvud och de kan man skriva ner. Kanske bryr sig mina barn och deras barnbarn om vad som hände vår familj i en liten by i Sverige för över 100 år sedan. Jag hade gärna läst om min farfars far, Durga Gapi. Det vet jag nu.

Jag är dock otroligt tacksam för bilderna som finns. Är det inte fantastiskt? För de flesta av oss som inte råkar vara kungligheter är vår historia från 1800-talet och bakåt tämligen okänd. Ibland finns det något sparat brev, en folkbokföring någonstans, men mycket mer vet vi inte. I dagens digitaliserade värld kommer allt att kunna bevaras till de efterlevande, de kommer att veta hur farfars farfars far såg ut, vad han gjorde, om han skrivit dagbok så finns den bevarad. Det är klart att charmen med den dammiga 100 år gamla dagboken är försvunnen när allt ligger i ett word dokument. Men det blir enklare, både för den som bevarar sitt minne till eftervärlden och de efterlevande som tar det med sig.

2007-06-16T08:09:00.000-04:00

Min far gick nyligen bort, mycket hastigt. På samma sätt som min mor för några år sedan, en stroke och sedan succesiv försvagning. Det gick snabbare för min far, bara två veckor, för min mor tog det dryga tre månader. Båda två var sängliggande, mycket försvagade, alternativt förlamade, pendlade mellan sömn och vakenhet. De kunde inte prata men de kunde höra vad jag sa. Förutom att det alltid är otäckt att se sina föräldrar gå bort så var det extra otäckt hur allt gick igen. Båda två mycket friska och så plötsligt på sjukhuset. Jag kände igen allt, lukterna, läkarens ord, mina egna tankar, förhoppningarna om att det skulle bli bättre, att det skulle vända in i det sista. Hur en liten fingerrörelse kunde bli ett gott tecken som nästan gjorde mig euforiskt glad. Samtidigt som läkaren säger att det här inte kommer att gå bra. Så ibland sjunker det in, man förstår vad som kommer att hända, sen får man dåligt samvete för att man tänker den otänkbara tanken.

Första gången jag insåg att min mamma skulle gå bort så åkte jag hem till min pappa och la mig i sängen i mitt pojkrum och grät. Min pappa la sig bakom mig och grät med mig. Trots att det var en av de värsta stunderna i mitt liv så var det kanske min och min fars finaste stund tillsammans. Den här gången satt jag på en toalett i min fars sjukhusrum, jag satt tyst för mig själv och låtsades att min mamma höll om mig. Det hade hon gjort om hon varit där. Vad hade mina föräldrar sagt om de hade kunnat prata under sina sista dagar? Innan de blev allt för svaga så försökte båda stryka mitt hår med sina händer, för att trösta mig. Det förbannar jag mest av allt, att jag och mina föräldrar förvägrades avskedsorden. De sista visdomsorden och lyckönskningarna från förälder till son. Ord som man hade tagit med sig resten av sitt liv. Min farfar sa till min pappa att han alltid skulle se till att jag hade det bra. Det gjorde min pappa med den äran. Han var en mycket självuppoffrande pappa som alltid satte mig först. Efter min mammas bortgång kom vi mycket nära varandra, nästan smärtsamt nära varandra. Jag är otroligt tacksam för de åren.

Nu då? Jag har svårt att sörja, när jag är med folk så är jag mycket samlad, jag tvingar mig inte till det, det bara blir så. Jag kan bara gråta med de som delar sorgen med min far, men folk i min omgivning sörjer för mig, det är mig de tänker på. Naturligtvis är jag tacksam för det, men det blir liksom inte samma sak. Dessutom har jag blivit otroligt rädd för att det ska hända mig något. Tidigare var jag alltid rädd för hur mina föräldrar skulle reagera om de förlorade mig, särskilt efter att jag och pappa förlorade min mor. Jag surfade tidigare och var ganska våghalsig, men efter ett par rejäla smällar så la jag av. Jag såg alltid min pappas ansikte framför mig när han fick beskedet om att jag hade gått bort. Det var en ständigt återkommande mardröm. På något sätt trodde jag alltid att denna dödsångest skulle släppa den dag jag blev ensam, men nu märker jag att den blivit ännu större. Jag har börjat oroa mig för en fläck på benet, är det hudcancer? Jag ska kolla upp det på måndag.

För även om jag någonstans inbillar mig att mina föräldrar ser mig, jag pratar ständigt med dom. Jag lovar dom saker. Så vet jag inte riktigt om jag ska tro på det. Jag tänker mig att mina föräldrar lever vidare i mig. Som ljuslågan som förs vidare och tänder ett nytt ljus. Lågan lever vidare trots att ljusets släcks. Eftersom jag någonstans innerst inne är hindu så borde jag sträva efter utslocknandet av denna låga. Om jag har förstått det rätt. Men jag vill att lågan ska leva vidare. Genom mig, mina handlingar och mina barn i framtiden. Det var två mycket fina människor vars gärningar är värda att föra vidare. Det är därför jag vill fortsätta leva. Genom mig sätter de sitt avtryck på denna jord. Det ger mig tröst och styrka att gå vidare. Det är min livsgnista.

Islamism

2007-05-28T18:23:00.000-04:00

Ordet används ganska frekvent, utan att det egentligen verkar finnas någon allmängiltig definition, i Wikipedia står det:

Islamism is a term used to denote a set of political ideologies holding that Islam is a political system, not just a religion.

Detta är väl i sig inget unikt just för Islam, de flesta religioner har haft företrädare som försökt inlemma det i ett politiskt system. Som Wikipedia artiklen antyder så används termen Islamism inte av islamisterna själva utan termen används först och främst av deras motståndare, tillskillnad från t.ex Hindutvan. Termen antyder snarare att det finns något som skiljer Islamismen från övriga religioners politiseringar, antingen i ideologi eller i omfattning. Stämmer det?

Jag kommer nog att göra mina läsare besvikna med att svara ja på den frågan. För mig förefaller Islam vara en ideologiskt sammanhållande länk på ett helt annat sätt än andra religioner. Det finns en betydligt större lojalitet muslimer emellan oberoende av var i världen man befinner sig. Hinduer i England eller Indien tenderar sällan att vara engagerade i situationen för hinduer på Fiji eller i Indonesien, förtståelsen bland Holländska Kalvinister för Sydafrikanska Boer var närmast obefintlig, Japanska Buddisters stöd till deras trosfränder på Sri Lanka finns inte. Däremot finns det en stark lojalitet för muslimska trosfränder oberoende av var i världen man befinner sig, ett fåtal ger sitt stöd handgripligen, en del ekonomiskt, men de allra flesta endast moraliskt. Sett till den bakgrunden får man nog säga att det finns något som kan kallas Islamism som skiljer sig från andra religioner. Som starkast verkar detta vara i Europa.

Integrationsvänliga städer

2007-05-27T17:09:00.000-04:00

Känns det inte som lite konstiga kriterier?

Andel utrikesfödda
Ohälsotal bland invandrare
Sysselsättning bland invandrare

Vilhelmina kommer sist. Ja tacka fan för det. Det bor förmodligen inte speciellt många invandrare där, de som bor där saknar jobb och de lever på att de har sjukpenning. Men är inte det precis som de svenska Vilhelminaborna? Egentligen är väl invandrarna i Vilhelmina minst lika välintegrerade i samhället som invandrarna i Värnamo.

Var hämtar jag pengarna?

2007-05-26T16:50:00.001-04:00

My blog is worth $6,774.48.
How much is your blog worth?

Pessimistisk syn på Indien?

2007-05-25T17:27:00.000-04:00

Per J Andersson skriver om västvärldends traditionellt pessimistiska syn på Indien.

Själv tror jag inte att det handlar så mycket om västvärlden utan snarare om vilka som varit pessimistiska. Det är exakt samma vänstergrupperingar som idag ser pessimistiskt på Indien. Det beror egentligen inte så mycket om att de har en åsikt om Indien, utan för att de behöver en fattig stackare som kan bekräfta deras världsbild av att fattiga blir fattigare. De snackar Indien fortfarande, men inte lika mycket, domedagsprofeterena har flyttat till Afrika istället.

No worries!

2007-05-19T16:54:00.000-04:00

Jag försöker förstå feminismen.

2007-05-18T17:36:00.000-04:00

För någon vecka sedan så läste jag det här av Katrine Kielos och kände att jag behövde tänka igenom något, att försöka förstå vad de säger egentligen. Vad som menar med mäns och kvinnors över respektive underordning. Joel Malmqvists inlägg om tjatsex gav en bättre öppning.

Det hände säkert hälften av gångerna med one night stands att jag nånstans på vägen mötte nåt som liknade ett nej. Men jag fortsatte ändå, säger Markus. Han menar att det går att tjata på två sätt, med ord och med kroppen. Markus
tjatade mest med kroppen.
– Man märker ju om nån inte vill. Ändå fortsatte jag, kanske med en tanke om att det går att nöta ner motstånd. Jag fortsatte för att se om personen gav med sig. Det tror jag inte att nån gör egentligen, men den kanske bara vill få det överstökat. Sexet blir inte det hemskaste hon gjort i sitt liv, men inte nåt hon velat heller.

Joel Malmqvist frågar sig om detta är våldtäkt eftersom tjejen hade sex utan att vilja, i juridisk mening är det naturligtvis inte våldtäkt, men Joel Malmqvist anser att lagarna bör ändras.

Markus ragg säger nej, men han lägger inte av. Det är upp till dem att bråka. De vet inte vad som händer om de säger nej igen: blir han förbannad? Eller kommer han att slå? Det hör ju till spelet att tjejen inte vill, så ett nej är ju inte ett nej. Tjatsexet innebär ju att sex inte handlar om frivillighet för kvinnor, utan hur mycket man vill och vågar bråka. Det är ju bara tjejen som kan transformera sex mot hennes vilja till en regelrätt, juridisk våldtäkt genom att uppfylla listan med brav i brottsbalken. Eller också bara ligga still och hoppas att det snart tar slut.

Jag känner att jag vill förkasta det ryggmärgsmässigt och inser att det beror på att jag inte riktigt förstår vad som menas, jag utvecklar mina tankar i kommentarerna.

Måste man inte skilja mellan tjat och hot, men måste hot explicit vara verbalt uttryckt hot. Räcker det med att kvinnan är rädd för att mannen kan bli hotfull? Kan man tänka sig andra fall där en kvinna låter sig övertalas till att ha sex mot sin vilja, eller att någon låter sig över talas till något mot sin vilja?

Sånt här regleras redan i lag. Vuxna får inte ha sex med barn av den här anledningen, här spelar det ingen roll om barnet följde med frivilligt och sedan ångrade sig (det behövs inte ens att barnet ångrar sig) anledningen är enkel, en vuxen har auktoriteten och makten att få ett barn att göra saker barnet inte vill.

På samma sätt förbjuds relationer mellan läkare/psykolog och patient, eftersom en patient riskerar att vara i sådan beroende ställning till sin läkare och i ännu högre grad psykolog. Detta är ett maktförhållande som redan idag regleras i lag.

Kan inte en mycket mäktig man vara i samma position till personer runt omkring sig, t.ex en amerikansk President och hans praktikant, en företagsledare och hans anställda, en sektledare och hans undersåtar? Detta förhållande regleras inte i lag.

Det finns andra exempel utanför det sexuella, t.ex banker som ringer till pensionärer och får dom till att satsa sina sparpengar i aktiefonder de aldrig ville ha.

Är det så här feminister ser förhållandet mellan män och kvinnor, att män i kraft av att man innehar fler maktpositioner även har en maktposition gentemot en kvinna och kan få dom till att göra något de inte vill. Situationen är enklare förstå om man tar ett land där kvinnor inte får rösta eller köra bil. Men när Gudrun Schyman hävdar att män är talibaner, säger hon att fler manliga chefer och högre genomsnittslöner gör att detta förhållande även råder mellan svenska män och kvinnor?

Har jag förstått det rätt? Om jag håller med i detta får jag återkomma till senare.

Tillägg:

På kommentarerna till Joel Malmqvists inlägg finns det en som kallar sig Ia som är inne på samma sak,

Kvinnor är mer utsatta än män, inte för att feminister säger så utan för att biologin och psykologin är sådan. Det handlar alltså inte om att ha sex fast man egentligen inte vill som man diskar fast man egentligen inte vill - det handlar om att manipulera någon till att ha sex och för att göra det underlättar det att befinna sig i överläge. Att göra våldtäktsjämförelser mellan män och kvinnor är inte helt fruktbart. Även män kan våldtas (av kvinnor - i lagens mening) men tjatsexet är inte jämförbart i det här fallet. Oavsett hur kvinnan tjatar har männen större förmåga och makt att säga nej.

I allmänhet, bör tilläggas. Det är ingen slump att det är mest män som våldtar. Antingen kvinnor eller andra män. Kvinnor gör sig mest skyldiga till sexuella övergrepp på sina söner, mer sällan på sin partner eller på främmande män.

SD politiker lever som sina väljare!

2007-05-17T12:28:00.000-04:00

Denna häpnadsväckande nyhet basunerar Aftonbladet ut idag. Vad är det för märkligt med det? Sverigedemokraterna (tillsammans med Miljöpartiet) är måhända de enda partierna som verkligen kan kallas för folkrörelsepartier. Som en undersökning konstaterade så är SD:s väljare är huvudsakligen män som kommer från bruksort, en grupp som är klart överrepresenterade bland förtidspensionärer.

Sverigedomkraterna oroar sig för globaliseringens effekter, man vill ha svenskt ägande på företagen, man vill att staten ska subventionera hotade industrier för att behålla arbetstillfällen i landet, man anser att kostnader för invandringen urholkar välfärden. Det sista påståendet kan man naturligtvis diskutera men det är något SD:s väljare tror, åsikten som sådan är dock helt i linje med SD:s övriga ståndpunkter. Man anser att globaliseringen urholkar ett sammanhållet Sverige och dynamiska i effekter inom marknadsekonomin intresserar man sig inte speciellt mycket för. Att man själva vill vara föremål för denna solidaritet är väl inget att förvånas över, det är deras jobb som försvunnit utomlands, det är deras orter som lever på "Robin Hood" bidragen, bidrag som Stockholm hellre vill använda för att bygga ut infrastruktur och välförd i Stockholm, ofta i invandrartäta områden. En logisk "vi" mot "dom" konflikt, där Stockholmare uppmanas att vara solidariska med sina utdöende bruksorter istället för med sina förorter. Stockholmare lockas inte nämnvärt av detta och att de som huvudsakligen lockas av politiken är förtidspensionärer (de vars jobb försvunnit) från forna bruksorter är inget att förvånas speciellt mycket över.

Däremot kan man väl säga att de partier som önskar att locka över SD-väljare till sitt parti förmodligen gör bäst i att inte peka finger åt dessa bidragstagande landsbygdsbor.

Tillägg:

Historien om Peter Türsch och Jan Rume är bara i linje med detta. Två män fråån bruksort som lever på bidrag och oroas över möjligheterna att få dessa bidrag om invandringen kostar förmycket pengar.

2007-05-16T12:58:00.000-04:00

What Classic Movie Are You?
personality tests by similarminds.com

fniss, fniss ...

Två dagar som får mig att kräkas på Indien

2007-05-15T17:08:00.000-04:00

Mycket negativt kan sägas om Indien, fattigdomen, kastsystemet, kvinnornas situation, den religiösa intoleransen osv. Men konstitutionen är det inget fel, den Indiska Republiken är en modern, framåtskridande och upplyst. Den Indiska Republiken gör sitt yttersta, oberoende av vilka som sitter vid makten, att lösa de problem som finns. Därom råder inget tvivel. Det går dessutom åt rätt håll, med det mesta, ja t.o.m. allt. De som säger något annat är bindgalna kommunister på västerländska kultursidor.

Men det finns saker som gnager, saker som den Indiska Republiken måste ta tag i innan landet kan ta det sista steget. (Ja möjligtvis tre, som att ta bort Indira Gandhis tillägg i grundlagen att Indien är en Socialistisk Republik) Nej, det handlar inte om skattesänkningar, privatiseringar och dyl. Både UPA-blocket (Congress) och NDA-blocket (BJP) har sina lösningar och jag kan ha mina ideér om vad som är bäst men jag har inte alltid rätt. Nej det handlar om två dagar som definierar nationen.

Det första handlar om Republikens Dag, den 26:e January. Naturligtvis ska Republikens dag firas. Men varför firas den med militären som främsta symbol. Ja det är ju verkligen märkligt eftersom militären knappast låg bakom Republikens bildande. Indiens självständighet var ingen militärkamp, ja tvärtom så stred indiska militärer med britterna. Det var en politisk kamp. Om den yrkesgrupp som verkligen skapade Republiken så borde det vara jurister som spatserade nedför Janpath den 26:e Januari varje år.

Det ser faktiskt otroligt töntigt ut, som om man skulle spänna sina biceps på födelsedagen, när de kärnvapenbärande missilerna kommer fram så är det nästan som att hala fram sin stora kuk. Det säger faktiskt något om den Indiska Republiken och det är inte smickrande.

Det är ta mig fan bara cepe nationer som gör så och Indien borde vara bättre. Mycket bättre faktiskt.

India is an old civilization har ni väl hört om ni varit Indien resenärer. bl.a bl.a bl.a När någon börjar babbla om att deras land var en Old Civilization, perser har en förkärlek för det, kineser likaså, då vet ni att vederbörande egentligen inte har något vettigt att säga om det nuvarande tillståndet. Ett exempel på detta är Självständighetsdagen, den 15:e Augusti. Här har vi alltså en civilization, en kultur som funnits i tusentals år. Härskare har kommit och gått, greker, moguler, britter och några till. Det börjar liksom bli dags att gå vidare från den senaste erövraren. Jag menar om det på din 40 års dag kom en galning och höll din familj gisslan under en vecka, skulle du högtidlighålla dagen då ni blev frisläppta år efter år efter år efter år? Möjligtvis första året, kanske andra året, men tillslut blir det bara en av alla de saker som är historien om din familj. Nästa år är det 60 år sedan Indien blev självständigt och det blir säkert lite extra, vi får hoppas att 75 års firandet på sin höjd blir en TV-dokumentär på Doordarshan.

Ett tecken i rätt riktning är att Republikensdag högtidlighålls mer än Självständighetsdagen numera, men jag har lite svårt att kalla vapenskrammel för högtidlighållande.

Spelar det någon roll?

2007-05-14T17:34:00.000-04:00

Oj oj oj. Upplysningen om kommunismen förresten. Kommunismen är egentligen ditten och kommunism är egentligen datten. Det där var ju inte riktigt kommunism. Nej jag antar att det var trist att inte just du fick genomföra projektet. Men vet du vad, om människor hade betett sig exakt som jag förutspår så hade samhället blivit helt fantastiskt. Perfekt till och med.

Man skulle kunna säga att det behövs en upplysning om något när människor som var nere i Kambodja och Kina när det begav sig och sedan försvarade, nej hyllade länderna trots att de var där nere, när de fortfarande kan sitta i svenska debattsoffor som om inget hade hänt. Med trovärdigheten intakt. Jag tänker på personer som Sven Wollter, Jan Myrdal eller det här ljushuvudet. I tidningen Vi av alla ställen!! Sug på de här kommentarerna:

Hur kan du fortfarande vara maoist när så många dog i Kina under hans styre? En del talar om 70 miljoner människor!
–Den långa marschen, till exempel, var för kommunistpartiet en flykt undan utrotning. Det var först 1945–46 som Mao och hans grupp hade någorlunda kontroll över läget. Det är som Mao själv säger: En revolution är inte en tebjudning. Det dödas folk, man slåss mot varandra med kulsprutor och bomber och annat fruktansvärt

Men så tänker jag, vad spelar det för roll egentligen? Någon politisk kraft att räkna med lär det inte bli igen och det finns viktigare problem. Som det här nedanför t.ex.

Fattigdomsbekämpning!

2007-05-14T14:09:00.000-04:00

Det kan väl ingen vara emot? Allt svenskt bistånd ska visst enligt någon överrenskommelse gå till fattigdomsbekämpning. Som läsare av den här bloggen borde veta så är jag ingen stor vän av biståndet, jag är rent utav fientlig. Men naturligtvis borde jag nyansera mig, det finns bra sorters bistånd kan jag tänka mig. Metoder att bekämpa HIV-spridningen, metoder att bekämpa malaria t.ex sådant som man eventuellt skulle kunna tänka sig att utvecklingsländer har svårt att få resurser till. Malaria och HIV är ett av de största hindren i de länder som snarare än Underutveckladeländer än Utvecklingsländer. Utveckling av läkemedel och teknik anpassat till situationen i t.ex Afrika, det vore ett riktigt bistånd. Egentligen sysslar vilket läkemdelsföretag som helst med effektivare bistånd än vilken annan biståndsorganisation som helst.

Fattigdomsbekämpning däremot, det lämpar sig biståndet särskilt dåligt till. Är det något område där det behöver finnas en tydlig koppling mellan ett lands regering och utvecklingen så är det utvecklingen hos de fattiga. Annars riskerar man i allra högsta grad att först och främst göra ett land beroende av bistånd, underutveckling inte utveckling. Det finns mängder av sådana exempel, som alla verkligt intresserade borde veta så är de fattigaste länderna med sämst utveckling de länder som under de senaste 30 åren mottagit mest bistånd. Så hölls t.ex Tanzanias monumentala katastrof Julius Nyerere under armarna i 20 år. Tiggardrottningen Indira Gandhi åkte under sin tid vid makten runt med mössan i hand till västerländska huvudstäder och Moskva, gensvaret var enormt men de fattiga minskade aldrig.

Det borde således vara uppenbart för vilken åsna som helst att det sämsta biståndet man kan ge är till fattigdomsbekämpning. Ändå har det fått fortsätta år efter år efter år, framtill nu vad det verkar. Den nya regeringen verkar ha förstått ett och annat och ger därör bistånd i form av skuldavskrivning och flyktingmottagande, även den typen av bistånd snarare borde ha gått till flyktingläger i grannländer där den största ekonomiska pressen finns.

Men nu upprörs alltså biståndsorganisationerna över den nya prioriteringen, bistånd borde gå till fattigdomsbekämpning. Man kan undra varför de upprörs så väldeliga, eftersom bistånd inte fungerat något vidare så borde de vara positiva till ett nytänk. Men inte. Vågar man tro att upprördheten främst beror på att pengarna inte går till deras organisationer? Det handlar trots allt om att de blir av med inkomster till sig själva och att staten inte bekostar trevliga resor till varma länder. Sen får de inte fortsätta göra något så oantastligt som att bekämpa fattigdom, nästan som en superhjälte. Om ni vill ha exempel på hur biståndsorganisationer först och främst intresserar sig för att berika sig själva så finns det. Dessutom kan ni surfa runt på biståndskrämarnas bloggar om ni vill se hur pengarna spenderas på rena rama semester resor.

-----------------------

Jag skrev det här för några dagar sedan i någon sorts affekt, efter att ha läst om något biståndsmissfoster lipa i tidningen över inställda semsetr resor eller vad det nu var. Men så orkade jag inte riktigt publicera det efter som det kändes lite tjatigt. Hursomhelst så hittade jag den här debatt artiklen i Expressen, Sidas bistånd förstör för Afrikas fattiga. Sen läser jag dessutom om en förening om Upplyser om Kommunismen och detta har inte fallit i god jord hos de som frossar i utmärglade svartskallar. Men det känns lite avlägset med kommunismen just nu. Varför inte upplysa om biståndet och länderna som har drabbats av det istället? Det känns som bättre short term gain på det.

Tanzania är förresten det land som tagit mot mest bistånd. Från 1988 och framåt har Tanzanias medellivslängd minskat med 10 år och mycket pga att Tanzania är landet som har drabbats allra värst av malaria. Eller pga förresten. Malaria är ett symptom på biståndet, sambandet är uppenbart.

Hur tänker Ulf Bjereld?

2007-05-13T23:59:00.000-04:00

Det är skillnad på att vara kritisk i en SOM-undersökning och att uttrycka kritiken offentligt, annars är rimligtvis myten om Israelvänliga liberaler också fel med tanke på att majoriteten är negativt inställda.

Om man tar Michael Wiehe som exempel, om man kritiserar Kuba genom att säga. "Det finns mycket som är dåligt med Kuba men det värsta är ..." och så kommer man med en lång harang mot ett annat land. Då har man inte varit kritisk mot Kuba utan det andra landet. Jag menar, de flesta nynazister brukar förneka förintelsen, det är förmodar jag en tydlig kritik av förintelse?

Fast frågan är väl hur tänker DN som publicerar ett medelmåttigt blogginlägg på sin debattsida. Den artiklen väcker på sin höjd debatten om hur Ulf Bjereld använder statistik. Men nu vet vi det åtminstone.

Hallå! Vi har väl inte bett er att umgås med oss?

2007-05-13T23:50:00.000-04:00

Vi kan tänka oss att betala er för att plocka jordgubbar, för er fulsprit i Trelleborg och för hororna på Nobelvägen i Malmö. Men ingen har bett er att stanna kvar och spela sällskapsspel med oss.

en objuden gäst

Islamism

2007-05-13T23:49:00.000-04:00

Det har visst snackats om islamism lite här och där och överallt, en tidning som heter Neo (som inte fanns när jag bodde i Sverige) har arrangerat ett seminarium om ämnet.

Det förvånar mig alltid att Indien och Sydasien så sällan kommenteras i de här sammanhangen. Vad är islamism, är en fråga som dyker upp. Hur definieras det, finns det och vad innebär det för oss andra? Jag har funderat på att skriva något tidigare, men kännt mig alldeles för färgad av min bakgrund. Vi får se om jag ångrar mig, det gör jag kanske.

Ron Paul for President!

2007-05-13T23:48:00.000-04:00

Åtminstone om man ska tro Selectsmart. Jag håller med honom till (63%). Inte så överraskande honom har jag redan sagt att jag skulle vilja se som POTUS men det känns inte speciellt realistiskt. Av de lite mer etablerade kanidaterna kom Barack Obama mycket överraskande först (56%), i själva verket på en 6:e plats, det är typ honom jag minst vill se som President. Men jag kan tänka mig att det är pga Irak och Civil Liberties issues.

7:a Wesley Clark (52%)
8:a Joseph Biden (50%), ett långskott, men varför inte.
8:a Hillary Clinton (50%), en av de etablerade jag hade kunnat tänka mig.
8:a Al Gore (50%)
11:a John McCain (48%)
11:a Rudy Giuliani (48%), den andre av de etablerade som jag hade kunnat tänka mig.
15:e John Edwards (42%), skulle inte tro det nej.
16:e Newt Ginrich (39%), USA:s förste och ende Premiärminister. Nej.
20:e Fred Thompson (32%), mycket märkligt. Har alltid gillar karln.

Dennis Kucinich (Dem) och Christopher Dodd (Dem) kom 2:a och 3:a efter Ron Paul (Rep).

De tre sista platserna fick Mike Huckabee (Rep), Jim Gilmore (Rep) och rock bottom kom Elaine Brown (Green).

Bortsett från att Ron Paul är Republikan så är det en klar övervikt för Demokrater, mycket klarare än vad jag trodde, Rudy Giuliani lyckades bara komma före John Edwards. Jag förmodar att Irak, Civil Liberties och familjefrågor spökar, frågor som jag dock trodde att Giuliani skulle få poäng av mig på, men jag förmodar att han har fått ändra ståndpunkt i en del frågor från den tiden då han var New Yorks borgmästare, annars skulle han knappast kunna bli Republikanernas kanidat, t.ex vacklade han betänkligt när han fick en fråga om abort, trots att alla vet vad han egentligen tycker.

Tillskillnad från i Sverige så är dessa frågor mer utav vattendelare än ekonomin. I Sverige tenderar partierna vara överrens i moralfrågor men inte ekonomin, I USA är man ganska överrens om ekonomin men inte moralfrågor. Som svensk så kan man stirra sig blind på de ekonomiska frågorna och glömma resten när man tittar på amerikansk politik vilket får mig att tro att ganska många borgerliga hardcore bloggare gör sig lite mer Republikanska än vad de verkligen är.

Rent spontant så har jag hoppats på att Giuliani och Clinton skulle bli sina respektive partiers kanidater. Att Barak Obama skulle vara min man måste vara årets överraskning, jag måste lyssnat på honom väldigt selektivt, typ snappat upp någon protektionistisk kommentar. Ska ge honom en chans till. Jo jag vet att det bara är ett test, men ändå, testet lyckades pricka in Ron Paul som enda Republikan dessutom.

Vad händer i Pakistan? del 2

2007-05-13T23:36:00.000-04:00

Maktkampen i Pakistan skruvas upp ytterligare ett snäpp. Jag skrev om detta för en vecka sedan.

Så här skriver Dawn.
Express India
Times of India
The Statesman

Lita på att detta är en huvudvärk i många huvudstäder, långt värre än vad nyhetsrapporteringen visar. Pakistan är USA:s egentliga problemnation, inte Afghanistan, inte Iran, inte ens Irak. Det var Pakistanska militären som skapade Talibanerna (inte det stora elaka landet som många kultursidor påstår) och det är Pakistan som tillskillnad från både Irak och Iran verkligen har kärnvapen. Kom ihåg att det var så här Pakistan delades 1971, efter att fullskaligt inbördeskrig brutit ut och Indien gått in. Då stod faktiskt Sovjetiska och Amerikanska hangarfartyg i Bengaliska bukten, samtidigt som Kina hotade att anfalla Indien. Så lär det inte bli den här gången, allianserna har förändrats.

If democracy succeeds, the artificial unity of Pakistan will be exposed. That again could lead to dismemberment. The democratic will of people in Peshawar, where the Lal Masjid mullahs of Islamabad are held in high respect, might be irreconcilably different from the democratic will of the people in Lahore and Karachi. These differences cannot be traced simply to the influence of the Taliban. Pakistan is an artificial state. At its birth the NWFP and Baluchistan did not want to join it. Very recently Maulana Fazlur Rehman, the leader of the Opposition in Pakistan’s national assembly and hailing from NWFP publicly trashed Qaid-e-Azam Mohammed Ali Jinnah, the founder of Pakistan. With or without democracy, therefore, a sharp division ~ possibly civil war ~ cannot be ruled out in Pakistan.

Jag kan återigen rekommendera Dorf on Laws genom gång av händelserna. Här är ett ytterligare bra inlägg om händelserna, med länkar till andra sidor.

"Opposition to General Musharraf’s alleged attack on the independence of the judiciary was initially led by lawyers’ associations and rights groups striving to bring Pakistan under the rule of law. But the protests have evolved into a pro-democracy movement, with broad support across Pakistan that extends well beyond earlier antigovernment demonstrations that were led by radical Islamic groups." This could end well, but probably won't.

Vad betyder Mayawatis seger i Uttar Pradesh?

2007-05-13T09:03:00.000-04:00

Per J Andersson ställde på sin blogg frågan om varför Bihar och Uttar Pradesh är så fattigt.

De nordindiska kulturbygderna Uttar Pradesh och Bihar tillhör i dag Indiens fattigaste områden. Mest hopplösa områden, enligt vissa, med sin höga korruption och sitt utbredda vardagsvåld. Hur kan det komma sig?

Jag tyckte att hans svar hade sina poänger, men jag anser att man bör gå från nutid och bakåt nr man besvarar frågan. Som de senaste åren har visat så behövs inte mycket mer än 15-20 år av god utveckling för att vända trenden.

Därför finns det knappast anledning till att beklaga att Congress förlorade valet i Uttar Pradesh, traditionellt Congress starkaste fäste i Indien, till BSP, i västerländska medier har partiet främst kallats för de lågkastigas parti, förmodligen för att partiledaren Mayawati är dalit, men det känns som en orättvist smal beskrivning av ett parti som vunnit egen majoritet och tillsynes verkar ha kunnat samla ett brett stöd bland UP:s befolkning.

Det var tredje raka delstatsförlusten för Congress och i valet 2009 verkar det upplagt för en BJP seger. En del hävdar att Congress nu kommer att bli defensivare vad det gäller ekonomiska reformer och det kan nog stämma, när Congress förlorar röster brukar de konservativare krafterna i partiet ta över handen. Särskilt som Mayawati verkar sikta in sig på Lok Sahba i valet 2009. Men det är inte helt själklart eftersom även CPI numera är intresserade av hög BNP tillväxt, tyvärr med i mitt tycke alldeles för kinesisk inspirerad tillväxt.

Anledningen till att Congress förlorade i UP kan mycket väl vara just det, som Saubhik Chakrabarti påpekar:

From 2000, roughly a decade after reforms began and deep structural economic changes had taken hold, India’s real income growth has been around 6.5 per cent a year. UP’s real income growth, given how big the state is, has been an absurdly low 3 per cent.

Vad Mayawati och BSP verkligen vill verkar dock höljt i dunkel, ursprungligen var man ett parti som stod en bra bit till vänster. Men i det här valet har man först och främst kunnat locka till sig BJP röster. Eftersom BJP aldrig haft makten i Uttar Pradesh så känns det nära tillhands att tro att väljarna först och främst valt ett parti för att få bort Congress. Vi får se om det blir Västbengalen eller Maharashtra man inspireras av, Kolkata och Mumbai, Indiens båda motpoler.

En intressant detalj är att det stora namnet i det här valet var Rahul Gandhi som värmde upp inför 2009 med att ta sig an sin familjs hemmadelstat, är detta ett tecken på att namnet Gandhi har förlorat sin magi?

When Saturday Comes!

2007-05-12T15:41:00.000-04:00

Ingen lördagsmatch den här veckan heller, men det går så bra ändå så. Man kan alltid ladda ner matchen på något sätt under tisdagskvällen. Det gick inte så bra förra gången, or so they say, jag tyckte inte det var så illa. 1-1 mot Hammarby som lovade mer, inte perfekt absolut inte. Publiken verkar åtminstone ha utsett årets syndabock, varje lag måste ha en sådan. Det här året går äran till Jocke Nilsson och frågan är om det inte tar priset det här året. En 21-årig kille som får stå ut med en mobbingkampanj utan dess like, av publiken, på dvs fan forum, av tidningskrönikörer. Att vara en så kallad spelförstörare är en risk, särskilt om det är det enda man kan hantera. Jag tyckte Jocke Nilsson skötte sin uppgift bra, han plockade bort Hammarbys mittfält, bröt, tacklade, fällde, tog en varning när det behövdes. Men folk minns bara hans felpassningar.

Serien fortsätter vara jämn och det är fotbollsfans inte nöjda med, fotbollsfans är aldrig nöjda verkar det. För brukar det inte klagas till förbannelse om hur förutsägbara de stora ligorna är med samma vinnare år efter år efter år.

Helsingborg på tisdag, MFF:s ärkerivaler för en del, men inte för mig. Jag tillhör IFK Göteborg hatar generationen, det är nog främst en fråga om när man började följa MFF. IFK Göteborg finns det all anledning att tycka illa om förresten, nu när bakgrunden till hur de stal vår stora hjälte Peter Ijeh rullas upp.

Glädjande då att en annan nigerian visar framfötterna, jag har gillat honom sedan första dagen jag såg honom hösten 2005 mot Landkrona BoIS. Lite opolerad och kantig, men en djävulsk styrka, en Rooney typ. Nu får han chansen pga Juniors skada. Vilket är en tung förlust. Allsvenskans bäste spelare. Men kul ändå att få se Ofere. Jag tror på honom.

Sen går det rykten om att Zlatan är på väg till Real Madrid, det är med allra största sannolikhet inte sant. Men jag skulle inte avfärda det helt. Zlatan vill framåt, han vill bli den störste, mest omtalade, jag tror att ingent annat driver honom. Ska man bli den störste så hjälper det att spela för Real Madrid, det är en allt igenom större klubb än Inter. Så här långt i karriären har Zlatan visat prov på otålighet när tillfället dykt upp,när han gick från Ajax till Juventus så gjorde han sig omöjlig, när Juventus blev nedflyttade så ville han inte ta en säsong i Serie B han gjorde sig istället omöjlig så att Juventus nästan blev tvingade att sälja honom. Han har gjort sitt i Italien nu, vunnit tre guld, i Juventus och i Inter. Stämmer det att Real vill ha honom och det verkar inte omöjligt med tanke på att Capello är tränare, då kommer han att göra allt för att bli såld. Zlatan kan mycket väl spela i Real madrid nästa säsong.